Vallmoblommor

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vallmoblommor
av Carl David af Wirsén
"Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Vallmoblommor.

Än från forna sommarns dar,
Ljufva för mitt sinne,
Stannar djupt i hjärtat kvar,

Tullinge, ditt minne.
Aldrig glömmer jag din gård,

Hägnad in i lindars vård,

Aldrig dina ängar,
Dina trädgårdssängar,
Men bland blomstren mest jag minns

Vallmoblommornas provins,

Som stod rik i tusental,
Full af alla färgers val.
Sakta susade däri
Dämpad blomdoftsmelodi:

»Vallmo hvit och vallmo röd
Bringa dvalans gåfva.
Trött du är af dagens glöd,
Oron önskar sofva.
Sömn vi ge, som liknar död.
Vallmo hvit och vallmo röd
Öppna sina skålar.»

Kring Persephones gemak,
Hades-helgedomen,
Ordnade i dyster smak,
Säkert så I blommen.
Jag begär hos er en stund
Af en vänlig hvilas blund.
Ren i morgon tiden
Inne är för striden,
Gamla mödors släp och slit
Kräfva mod och vaket nit,
Men i kväll jag söfvas vill:
Nicken, hulda barn, mig till,
Viften mildt kring domnad håg
Svalka hit från Lethes våg!

Vallmo hvit och vallmo röd
Bringen dvalans gåfva!
Trött jag är af dagens glöd,
Oron önskar sofva.
Kom, du sömn, som liknar död:
Vallmo hvit och vallmo röd,
Öppnen edra skålar!

Mörka vallmo, nästan svart.
Låt din doft mig föra
Fjärran hän, du vet nog hvart.
Sippra i mitt öra
Lätt din underfulla saft,
Full af djup och mystisk kraft.
Vallmoblomma bruna,
Märkt med läkdomsruna,
Dufna knopp, som luta tycks,
Fröhus holgadt in af Nyx,
Mig i morgon bida skall
Färd på vredgad brännings svall,
Låten nu er melodi
Bringa ro, från smärta fri!

Vallmo hvit och vallmo röd,
Bringen dvalans gåfva!
Trött jag är af dagens glöd,
Oron önskar sofva.
Kom, du sömn, som liknar död!
Vallmo hvit och vallmo röd,
Öppnen edra skålar!