Hoppa till innehållet

Valsen (Sehlstedt 1861)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Lefnadsöden eller Den enda sällheten
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1
av Elias Sehlstedt

Valsen
Otur, eller En väns bekännelse  →


[ 102 ]

Valsen.


Af alla jordens dansar, jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.

Man träffas första gången, och tar hvarann i famn,
Fast man å ömse sidor knappt vet hvarandras namn.

Uti hvarandras öga, som i en medaljong,
Man bär hvaranns porträtter i öppen danssalong.

Man flickan tar om lifvet och trycker hennes hand,
Kanske man ock tillbaka ”en tryckning får ibland.”

Om hon i valsens hvirfvel vid kavaljerens arm
Sig hänger fast, det väcker ej etikettens harm.

Men bjuder du på gatan din arm för halkans skull,
Hon svarar: ”nej, jag tackar!” — och faller heldre kull.

Af alla jordens dansar, jag våga vill min hals!
Är ingen så gudomlig och rolig som en vals.


Valsen, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893