Vintrens välde lyktar

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vintrens välde lyktar
av Johan Henric Kellgren




Vårvisa


Vintrens välde lyktar,
Och från våra tjäll
Bore harmsen flyktar
Högst på lappens fjäll.

Uti bergets klyfta
Sippan, späd och rädd,
Ses sitt hufvud lyfta
Upp ur drifvans bädd.

Re'n af löfvet höljes
Detta sälla bo,
Der min Dafne döljes
I en menlös ro.

Vår och kärlek, båda
Gån att för mitt väl
Med er tjusning råda
I dess unga själ!

Hör, hur staren pladdrar
Upp i björkens topp;
Se, hur fjäriln fladdrar
Kring om rosens knopp.

Se, hur silfret flyter
Utur klippans dam;
Hör hur björnen ryter
Sina känslor fram.

Se, hur vestan leker
Uppå liljans bröst
Och den sköna smeker
Med en kärlig röst.

Älskare, se tiden,
Som till kärlek drar!
Om I längre biden,
Är han mer ej qvar.

Gån att nöjet lyda!
Blott en tid det rår.
Må dess blomster pryda
Eder ungdoms vår!