Visa 2 (Sehlstedt 1861)
← Den Otålige |
|
Oväders-Sång → |
Visa.
Litet bo jag sätta vill:
Gård med trädgårdstäppa till,
Liten åker till att grafva
Vill jag uppå landet hafva:
Huset utan vank och brist —
Fyra rum och förskdqvist.
Ladugården lagom stor:
Åtta får och fyra kor;
Gris i stian, häst i stallet,
Liten qvarn vid vattenfallet,
Och vid bryggan ner vid strand
Liten båt att ro ibland.
Gröna ängar, gödda fält,
Allting så ordentligt stäldt,
Harfvad åker, raka diken,
Vacker utsigt utåt viken;
Och, så långt man skönja kan,
Berg och holmar om hvarann.
Dito vill jag ha ännu
En för söt och hygglig fru:
Men hos flickorna jag tycker
Ej om flärd och bjäfs och nycker
Är hon flärdfull, vill jag ha
Heldre korgen, än få ja.
Frun bör vara, hör ni det,
Mera magerlagd än fet,
Glad och vänlig, from i seder:
Nådigt jag mig undanbeder
En, som schaffsar utan ro
Ut och in på kippad sko.
Ingen ödslighet får rå:
En grin-olle i hvar vrå
Önskar snart vid pappas sida
Vagn att åka, käpp att rida,
Pappershatt, trumpet och kort,
Tupp som värper immerfort.
Hvad skall mer jag hitta på?
Litet bokskåp i en vrå:
Mor om qvälln iordningställer
Aftonvard och läsning, eller
Sitter mor och jag i lag —
Liten visa sjunger jag.
Trefnad skall bli hvardagsgäst,
Lögn och sqvaller bli vår pest,
Öppen sanning föra ordet,
Varmt i hjertat, godt på bordet:
Dörren, öppen för hvar vän,
Stängs för flärdfull blott igen.
Sådant bo jag sätta vill
Bums — när kassan räcker till.
Men hur skall väl kassan ökas,
I hvad värf skall lyckan sökas?
Kanske sitter hon uti
Något utländskt lotteri?