Visa på Nyårsqvisten (1858)
| ← Calle, kär |
|
I en ung väns minnesbok → |
Visa på Nyårsqvisten.
(1858.)
Lita visa vill jag sjunga nu — san,
Innan lyra spricker midt itu — san.
Öfver land och städer
Godt nytt år, jag qväder —
Adjö med dig, gamla Femtisju — san!
Börsbal skall jag hålla med god min — san:
Jag skall dansa med min sångmö fin — san.
Sjunga hipp och hurra!
Fantasin skall snurra
Som en broms uti en krinolin — san.
Det var hin hvad min pegas är het — san,
Jag tror jag förtjenar som poet — san
Att få krans om håret.
Fast om gamla året
Jag ej många stora bragder vet — san.
Bäst man satt uti all ro och fred — san,
Kom kometen, som var mycke vred — san.
Och för högstdensamma
Hade gamla mamma
Just så när fått lof att stryka med — san.
Dansken kom liksom ett fenomen — san,
Satte fötter under svenska scen — san,
Lärde oss i flockar
Göra större bockar,
Och som kringlor fläta våra ben — san.
Bildningen gått framåt, som sig bör — san,
Det är nu förnämt att tjärna smör — san.
Alla blifva feta,
Ingen skäms arbeta:
En baron blir bränvinskontrollör — san.
Gudskelof att riksdan bråkat ut — san.
Allt ar godt och väl och kassan slut — san.
Vill man granska bara,
Bör man rättvis vara:
Somt har gått framåt, och somt bakut — san.
Lydia Thompson dansade kadrill — san,
Så man knäna såg och lite till — san:
Hade vackra ögon.
Öfver Sundet flög hon,
För att valsa med herr Bournonville — san.
Annars är man ense här i stan — san:
Gamla året var ett hår af fan — san.
Först de höga prisen,
Så kom handels-krisen,
En infödd och döpt Amerikan — san,
För sitt öde ingen kan gå klar — san.
En förlorar, då en annan har — san.
Men så fogar slumpen:
Torget mister pumpen.
Gamla Jacob har sin skorsten qvar — san.
Handeln står på bår i hvar butik — san,
Skeppen gå ej, liksom hvar fabrik — san.
Enda lif på dagen
Är arbetar-magen,
Som emellanåt ger till ett skrik — san.
Denna visan är ej mycket lång — san,
Men jag vill ej trötta ut min sång — san.
Min pegas skall beta.
Vill ni mera veta,
Svarar ödmjukt jag: en annan gång — san!
