Zachris Topelius/Företal

[ 1 ]

FÖRETAL.

För två år sedan hedrade mig Svenska Akademien, som ville fira hundraårsminnet av Zachris Topelii födelse, med uppdraget att i en kortare minnesteckning skildra hans liv och verk. Under utförandet härav kom jag emellertid att göra en ingående bekantskap med professor Valfrid Vasenii med utomordentlig omsorg och största kärlek utarbetade Topeliusbiografi och överraskades därvid av den rikedom på målande detaljer, varav den överflödade, av de många inblickar den gav i Finlands historia, för att nu inte tala om vilken tillförlitlig och mångsidig bekantskap man genom den kom att göra med skalden själv.

Det föreföll mig dock nästan omöjligt, att en biografi, som redan nu, innan den har fört sin hjälte fram till hans 38 år, räknar tre tjocka delar, någonsin skulle kunna bli den stora allmänhetens egendom i den grad, som den förtjänade, och helt naturligt uppstod därför hos mig den tanken att av föreliggande material utarbeta en mer kortfattad och mer populärt hållen skildring av Zachris Tope[ 2 ]lius, och jag vill omnämna, att denna plan är känd av professor Vasenius och att han med vanlig älskvärdhet har gillat densamma.

Emellertid måste jag varna mina läsare för att i detta mitt arbete se allenast ett sammandrag, en förkortad upplaga av Vasenii biografi. Dels har jag med tacksamhet anlitat ett fåtal andra källor, såsom Eliel Vests levnadsteckning och uppsatser om Topelii författarskap i jubileumspublikationen av 1918 och i Finsk Tidskrift, dels har jag inte alldeles kunnat avhålla mig från att dra egna slutsatser och framställa händelsernas inbördes sammanhang på ett sätt, som min samvetsgranne föregångare troligen inte vill bära skulden för. Särskilt torde jag böra framhålla, att kommande kritiker ha att ställa mig ensam till ansvar för allt, som jag förtäljer om uppkomsten av Fältskärns berättelser.

Ännu en hjälpare har jag anlitat vid författandet av denna bok, nämligen den gamle skalden själv. Att jag har lånat många av hans lyriska småbitar för att ge stöd åt min framställning och belysa skildringen, torde väl inte av någon klandras, men jag har dessutom på ett högst otillåtligt sätt inflätat några av hans bästa prosabitar i min text. Så skall den kunnige läsaren genast finna, att inledningen till bokens första kapitel är lånad ur sagan om Björken och Stjärnan och att den historiska överblick, som pryder kapitlet Zachris Topelius den äldre, nästan ordagrant står att läsa i Ödemarkens vår. Skildringen av den gamla stugan på Alörn tillhör en Topelisk saga, och så gör även [ 3 ]historien om Elias Lönnrots ungdom och mödosamma studieår, varemot de kulturhistoriska upplysningar, som meddelas i kapitlet Lyrik, äro hämtade ur novellen Vincent Vågbrytaren. Att kapitlet Åbo domkyrka är i vissa delar taget direkt ur Fältskärns berättelser, behöver väl knappast påpekas. Och hoppas jag, att var och en, som något prövat hur svårt det vill falla sig att på annat sätt meddela prov på en författares prosastil, må förlåta, att de sålunda insmugglats i boken i stället för att införas fristående.

Mårbacka den 27 oktober 1920.

Selma Lagerlöf.