Sida:Quentin Durward 1877.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

Hans förhoppningar hade varit stora, ty ehuru något slags brefvexling ej kom i fråga på den tiden, så hade likväl någon gång en pilgrim, en kringresande köpman, eller en stympad soldat fört Leslys namn till Glen-houlakin, och alla voro ense om att prisa hans okufliga mod och hans framgång uti åtskilliga företag, som hans herre anförtrott honom. Quentins inbillning hade sedan efter eget skön fulländat detta utkast, och förliknat hans lycklige och djerfve morbror, hvars bedrifter sannolikt ingenting förlorat i berättelsen, vid någon af de kämpar eller vandrande riddare, som voro föremål för trubadurernas sånger och som, medelst svärd och lans, vunno kronor och konungadöttrar. Nu såg han sig likväl nödsakad att ställa sin slägtinge betydligt lägre på ridderlighetens vägskäl, men förblindad af den djupa vördnad man hembär föräldrar och alla dem, som närma sig denna karakter, samt intagen till hans förmån af hvarje i ungdomen insupen fördom, och dessutom oerfaren och lidelsefullt tillgifven sin moders minne, sågs han ej hos denna älskade anförvandts enda broder dennes verkliga karakter, som var en vanlig legoknekts, hvarken stort sämre eller bättre än den som utmärkte andra af hans yrke, hvilkas närvaro ökade den i Frankrike rådande förvirringen.

Utan att vara lättsinnigt grym, var Le Balafré af vana likgiltig för menniskolif och menskligt lidande, samt derjemte djupt okunnig, lysten efter byte, föga samvetsgrann om medlen att förvärfva det, och slösande med att bortkasta det, då det gälde att tillfredsställa sina passioner. Vanan att uteslutande tänka på egna behof och intressen hade förvandlat honom till en af de mest sjelfviska varelser i verlden, så att han, som läsaren torde hafva märkt, sällan var i stånd att ingå långt i något ämne, utan att tänka på huru det kunde tillämpas på honom sjelf, eller, som man säger, att göra det till sin egen sak, ehuru han föranleddes dertill af känslor, som voro vida skilda från dem, som äro förknippade med den gyllne regeln. Härtill får äfven läggas, att den trånga kretsgången af hans pligter och nöjen efter hand inskränkt hans tankar, förhoppningar och önskningar, samt till en stor del dämpat den vilda hederskänsla och det krigiska utmärkelse-begär, som fordom lifvat hans ungdom. Balafré var med ett ord en dugtig