Sida:Quentin Durward 1877.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

SJUNDE KAPITLET.
Värfvningen.

Fredsdomaren: Gif hit statuterna och läs med allvar
Artiklarna; svär, kyss sen boken, teckna
Ditt namn som hjelte; du i förskott får
Din sold af staten för de hjeltedater,
Du göra skall. — Sex pence du får om dagen
Samt underhåll och sportlar.

Värfvaren.

Sedan en af bågskyttarnes tjenare suttit af, försågs Quentin med hans häst och red i sällskap med sina krigiska landsmän i friskt traf till slottet Plessis, för att, ehuru ofrivilligt, blifva en invånare i denna dystra fästning, hvars yttre denna morgon förvånat honom så mycket.

Under tiden aflade han för sin morbror, till svar på dennes upprepade frågor, en fullständig redogörelse öfver den tilldragelse, som bragt honom i en sådan fara, och ehuru han sjelf ej deri såg något annat än hvad som var upprörande, fann han likväl, att hans följeslagare åhörde den under mycket skratt. »Den här saken är likväl inte så att leka med», sade hans onkel; »och hvad satan skulle den vildhjernan befatta sig med en fördömd, otrogen hednings lik?»

»Om han ändå grälat med profossens folk om en vacker tös, som Michael af Moffat gjorde, så hade det åtminstone varit förnuftigare», sade Cunningham.

»Men jag anser att det är ärerörigt för oss, att Tristan och hans folk våga förblanda våra skotska mössor med dessa snattande landstrykares toquer och turbaner, som de kalla dem», sade Lindesay. »Om de ej ha ögon