Sida:Quentin Durward 1877.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

114

riddare förfäkta oöfverträffligheten af hennes behag; men nu kunna vi ej gissa skälet till denna fullständiga rustning.»

»Sire», svarade ambassadören, »grefve de Crèvecœur måste beklaga sitt missöde och utbedja sig er förlåtelse, för det han vid detta tillfälle ej kan med tillbörlig ödmjukhet besvara den kungliga artighet, hvarmed ers majestät hedrat honom; men ehuru det blott är Philip Crèvecœur de Cordès röst, som talar, så måste de ord han yttrar, blifva hans nådige herres och furstes, hertigens af Burgund.»

»Och hvad har Crèvecœur att anföra i Burgunds namn?» sade Ludvig, i det han antog en för tillfället passande värdighet. »Kom likväl ihog, att Philip Crèvecœur de Cordès här talar inför den som är hans suveräns suverän!

Crèvecœur bugade sig och sade derefter med hög röst: »konung af Frankrike, den mäktige hertigen af Burgund sänder er härmed ännu en gång en handskrifven förteckning på alla de oförrätter och det förtryck, som på hans gränser blifvit föröfvade af ers majestäts garnisoner och officerare, och första frågan är, om det är ers majestäts afsigt att gifva honom upprättelse för dessa oförrätter?»

Sedan konungen flyktigt genomögnat memorialet, hvilket härolden knäböjande öfverlemnade till honom, sade han: »dessa angelägenheter hafva redan för långt tillbaka blifvit föredragna i vårt råd, och några af dessa oförrätter äro att betrakta såsom repressalier för dylika, som blifvit tillfogade mina undersåtar, andra äro blotta påståenden, för hvilka bevis saknas, och andra åter hafva blifvit af hertigens soldater och garnisoner betalda med samma mynt; och om ännu några skulle finnas, som ej kunna hänföras till något af nu nämnda fall, så äro vi, såsom kristlig furste, ingalunda obenägne, att gifva upprättelse för den orätt, vår granne verkligen lidit, ehuru denna blifvit föröfvad ej allenast utan vår vilja, utan mot vår uttryckliga befallning.»

»Jag skall till min allernådigaste herre öfverbringa ers majestäts svar», sade ambassadören; »emellertid må det tillåtas mig att säga, att då det i intet afviker från