120
till största delen bestod af min af låg börd, som ej hade sitt mod eller sina bragder, utan helt andra talanger att tacka för den rang de innehade inom konungens hof, och hvilkas bleka ansigten utvisade, att det uppträde, hvartill de varit vittnen, gjort ett obehagligt intryck på dem. Ludvig betraktade dem föraktligt och sade derefter högt: »ehuru grefve Crèvecœur är förmäten och öfvermodig, måste man likväl medge, att hertigen af Burgund i honom har en tjenare, så djerf som trots någon som någonsin framfört en furstes ärende. Jag önskade jag visste, hvar jag skulle få ett sändebud, som lika troget återbar mitt svar.»
»Ni gör er franska adel orätt, sire», sade Dunois; »det fins ingen bland den, som ej på spetsen af sitt svärd skulle öfverföra er utmaning till burgundarn.»
»Och ni gör äfven de skotska ädlingarna orätt, sire, hvilka äro i er tjenst», sade lord Crawford. »Hvarken jag, eller någon af dem som lyda under mig, skulle, så vida hans rang ej hindrade honom derifrån, ett enda ögonblick tveka att affordra denne stolte grefve räkenskap; min egen arm är ännu nog stark härtill, om ers majestät blott gifver mig sitt tillstånd.
»Men ers majestät», tillade Dunois, »vill ej använda oss till någon tjenst, hvari vi kunde inlägga ära åt oss sjelfva, åt ers majestät och åt Frankrike.»
»Säg snarare, Dunois, att jag ej vill gifva vika för denna ursinniga häftighet, som för någon småaktig hederspunkts skull vore färdig att störta både er sjelfva, tronen och Frankrike i förderfvet. Det fins väl ingen af er, som ej vet, huru dyrbar hvarje timmas fred är i detta ögonblick, då den så väl behöfves för att läka ett splittradt lands sår, och likväl fins det ej en enda bland er, som ej vore färdig att rusa i ett krig, på grund af hvad som berättats af en kringstrykande ziguenare eller en vandrande fröken, hvars rykte kanske knapt är stort bättre. — Här kommer kardinalen och, son vi hoppas, med fredligare tidningar. Nå, herr kardinal, har ni fått herr grefven att taga reson?»
»Sire», svarade Balue, »mitt uppdrag har varit svårt. Jag förestälde denne stolta grefve det otillbörliga i de förmätna förebråelser, han understod sig att, i detsamma
