Sida:Quentin Durward 1877.djvu/205

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
163

nog enfaldiga, att endast finna nöje i öfverdrifna artigheter.»

»Jag beklagar, min nådiga», sade hertigen, gående prinsessans svar i förväg, »att ni på samma gång gör de burgundiska damernas skönhet och de franska riddarnes uppriktighet till föremål för ert åtlöje. Om vi äro hastiga och öfverdrifna i uttrycken: af vår beundran, så är det, emedan vi älska som vi strida, utan att i våra bröst gifva rum åt någon kall beräkning, och emedan vi lika hastigt hängifva oss åt de sköna, som vi öfvervinna de tappra.»

»Mina landsmäninnors skönhet kan lika litet göra anspråk på dylika triumfer, som mina landsmäns tapperhet är i stånd att medgifva dem», sade grefvinnan med mera skärpa än hon hittills vågat tillåta sig emot sin högborne tillbedjare.

»Jag högaktar er fosterlandskärlek, grefvinna», sade hertigen, »och den senare delen af ert yttrande skall ej bestridas af mig, förrän en burgundisk riddare erbjuder sig att med fäld lans förfäkta den. Men hvad den orättvisa vidkommer, som ni begått emot de behag, ert land framalstrar, så vädjar jag till er sjelf. — Se dit», sade han, pekande på en stor spegel, en skänk från republiken Venedig, och då för tiden en sak af högsta sällsynthet och värde, »och säg mig, hvarest finnes väl det hjerta, som kan motstå de behag, ni skådar deri?»

Prinsessan, ur stånd att längre uthärda sin älskares försummelse, dignade nu baklänges ned i stolen med en suck, som med ens återkallade hertigen ur romantikens land och gaf grefvinnan anledning att fråga, om hennes höghet kände sig illamående.

»Det är blott en häftig hufvudvärk och går väl snart öfver», sade prinsessan med ett matt försök att le; men hennes tilltagande blekhet motsade hennes ord, och grefvinnan Hameline fann sig föranlåten att ropa på hjelp, emedan prinsessan höll på att falla i vanmakt.

Hertigen bet sig i läpparne, och i det han förbannade dårskapen att ej bättre kunna styra sin tunga, skyndade han att tillkalla prinsessans tjenare, som befunno sig i rummet nästintill. De skyndade genast att infinna sig, och under det de använde de för dylika fall brukliga