Sida:Quentin Durward 1877.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

238

att på återvägen stöta på Hayraddin, gjorde han en lång omväg öfver en alldeles obanad mark, och lyckades derigenom återkomma till klostret på en helt annan punkt än den, från hvilken han utgått.

Under vägen öfverlade han allvarsamt med sig sjelf, hvad nu kunde vara klokast att göra. Då han först hörde Hayraddin yppa sitt förräderi, hade han beslutat att genast döda honom, så snart hans medbrottslingar hunnit på tillräckligt afstånd; men då han hörde ziguenaren så ifrigt yrka på bevarandet af hans eget lif, tyckte han det vara otacksamt att i hela dess stränghet af honom utkräfva det straff, hans förräderi förtjent. Han beslöt derför skona hans lif och till och med, om möjligt, fortfarande begagna sig af hans tjenst såsom vägvisare, likväl med sådana försigtighetsmått, som kunde betrygga dens säkerhet, åt hvars bevarande han i djupet af sitt hjerta helgat sitt eget lif.

Men hvart skulle de vända sig? Grefvinnorna de Croye kunde lika litet hoppas en tillflyktsort i Burgund, hvarifrån de flytt, som i Frankrike, hvarifrån de på visst sätt blifvit bortdrifna. Hertig Carls våldsamhet i det ena landet var knapt fruktansvärdare än konung Ludvigs kalla och tyranniska politik i det andra. Efter långt betänkande kunde Durward ej utfundera någon bättre och säkrare plan till deras räddning, än att undvika försåtet genom att taga den vägen till Lüttich, som låg till venster om Maas, och, i öfverensstämmelse med deras ursprungliga plan, anförtro grefvinnorna åt den förträfflige biskopens beskydd. Denne prelats vilja att beskydda dem kunde ej betviflas, och han kunde äfven anses hafva makt dertill, om han förstärktes med den omtalda burgundiska styrkan. Om likväl de faror, för hvilka han var blottstäld genom Wilhelm de la Marcks fiendskap och staden Lüttichs oroligheter, blefvo alltför hotande, kunde han ju i alla fall alltid vara i stånd att så länge beskydda de olyckliga damerna, tills de under tillbörlig eskort kunde afsändas till Tyskland.

Till allt detta kom ytterligare den af Quentin dragna slutsatsen — ty fins det väl någon öfverläggning i hvilken ej någon sjelfvisk beräkning ingår? — att den död eller fångenskap, hvartill konung Ludvig med kallt blod be-