274
en i kapellet, i fall ni skulle behaga hedra mig med er närvaro. Man har varit god nog att tilltro mig några såfvor; men ära den, som äras bör!»
Quentin ursäktade sig för denna afton, föregifvande en svår hufvudvärk, mot hvilken han ansåg fria luften vara det bästa botemedlet, hvarpå den välmenande presten öfverlemnade honom åt sig sjelf.
Vid den noggranna mönstring, han nu underkastade hvarje fönster eller öppning, som vette åt trädgården, kan man väl förstå, att de ej undgingo honom, som voro närmast omkring den lilla porten, genom hvilken han sett Marthon insläppa ziguenaren, då denne, såsom han föregaf för Quentin, begaf sig till grefvinnornas rum. Men ingenting rörde eller visade sig, som kunde bekräfta eller vederlägga detta ziguenarens påstående, och som det slutligen begynte skymma, började Quentin, han visste sjelf ej hvarför, att befara, att hans långa uppehåll i trädgården kunde väcka misshag eller till och med misstankar.
Just som han med anledning deraf beslöt aflägsna sig och, såsom han föresatt sig, för sista gången skred förbi de fönster, som för honom hade en så stor dragningskraft, hörde han ofvanom sig ett svagt buller, liksom om någon hostat försigtigt, för att ådraga sig hans uppmärksamhet och undvika att väcka andras. Då han med glad öfverraskning blickade upp, öppnades ett fönster och en fruntimmershand utsträcktes för att nedsläppa en- biljett, hvilken föll i en nedanför växande rosmarinbuske. Den försigtighet, hvarmed brefvet nedkastats, föreskref honom att gå lika hemlighetsfullt tillväga med att läsa det. Trädgården, hvilken, som vi veta, på två sidor var omgifven af palatsets byggnader, kunde man naturligtvis öfverskåda från många fönster, men den innehöll en konstgjord grotta, hvilken kaplanen med synnerlig belåtenhet visat Durward. Att taga upp biljetten, stoppa den i sin barm och ila till sitt gömställe, var ett ögonblicks verk. Der öppnade han den dyrbara pappersremsan och välsignade med detsamma munkarne i Aberbrothick, hvilkas undervisning satt honom i stånd att läsa dess innehåll.
»Läs detta i hemlighet», var den uppmaning som första raden innehöll; för öfrigt lydde biljetten som följer:
