Sida:Quentin Durward 1877.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
11

Det låg med ett ord i hela hans väsende något tilldragande, som härflöt från frimodighet och godlynthet i förening med ett intelligent utseende och ett vackert yttre. Hela hans väsen antydde en menniska, som inträder i lifvet utan aning om de faror hvarmed dess vägar äro beströdda, och som, utom den trygghet ett glädtigt sinnelag och ett naturligt mod gifva, är utrustad med få medel att bekämpa dess vedermödor; och med sådana lynnen sympatiserar ungdomen helst, och den i erfarenhetens skola pröfvade ålderdomen känner ett ömt deltagande för dem.

Ynglingen, som vi beskrifvit, hade länge varit sedd af de båda personer, som ströfvade omkring på andra stranden. Den lilla strömmen skilde honom från parken och slottet, men då han, med steg, lätta som en hinds, som närmar sig en källa, skred ned utför den branta stranden, sade den yngre af de två till den andra: »der ha vi vår man — det är ziguenaren! Om han försöker gå öfver ån är han förlorad — vattnet är högt och strömmen ej vadbar.»

»Låt honom göra den upptäckten sjelf, min gubbe», sade den äldre; »det kan kanske bespara ett rep och komma ett ordspråk på skam.»

»Jag slutar blott af den blåa mössan, att det är han», sade den andra, »ty jag kan ej urskilja hans ansigte. Hör — han ropar för att få veta om vattnet är djupt.»

»Ingenting här i verlden går upp mot erfarenheten», svarade den äldre; »låt honom pröfva på.»

Ynglingen, som ej fick någon vink om motsatsen och som tog de tillfrågades tystnad som en uppmaning att gå på, klef utan vidare tvekan ned i strömmen, dröjande blott så mycket, att han hann aftaga sina stöflar, då den äldre af de två i detsamma ropade till honom att taga sig till vara, tilläggande i en lägre ton till sin följeslagare: »Mort-Dieu, gufar, der har du gjort ett misstag igen; den der är inte den pratsjuke ziguenaren.»

Men varningen kom för sent, antingen ynglingen ej hörde den eller ej kunde draga nytta af den, emedan han redan var på djupet, och så djup och stark strömmen nu var, skulle döden varit oundviklig för en mindre rask och öfvad simmare.


Quentin Durward.4