Sida:Quentin Durward 1877.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

14

lingen; »fast håll! — Ni herre, ser mig ut att vara en penning-vexlare eller en spannmålshandlare, och den der karlen en slagtare eller boskapshandlare.»

»Inte så illa gissadt», sade den äldre leende. »Mitt göromål är verkligen att drifva in så mycket pengar som möjligt, och min kamrats handtverk har något tycke af slagtarens. Hvad inqvarteringen beträffar, så skola vi se till, att du får din önskan uppfyld, men först måste jag veta, hvem du är och hvart du ärnar dig; ty i dessa tider äro vägarna fylda med resande både till häst och fots, som äro allt ting utom rättskaffens och gudfruktiga.»

Ynglingen kastade härvid en skarp och forskande blick på den talande och hans stumma kamrat, liksom vore han tveksam, om de förtjente det förtroende de äskade af honom, och se här resultatet af hans granskning.

Den äldsta och utmärktaste af de två männen liknade till drägt och utseende en af den tidens köpmän eller krämare. Hans tröja, byxor och kappa voro af likfärgadt mörkt tyg, men så luggslitna, att den skarpsynte, unge skotten deraf slöt, att han antingen måste vara mycket rik eller mycket fattig, ehuru det förstnämnda vore det sannolikaste. Snitten på hans drägt var för öfrigt snäf och kort, ett bruk som då ej ansågs tillständigt bland adeln eller ens bland de bättre borgarne, hvilka merendels buro vida rockar, som räckte ända ned på smalbenet.

Uttrycket i denne mans ansigte var på en gång tilldragande och frånstötande. Hans starkt markerade drag, insjukna kinder och ihåliga ögon hade, det oaktadt, ett uttryck af illmarighet och lustighet, som var i samklang med den unga äfventyrarens karakter, men dessa djupt liggande ögon hade derjemte i sig något befallande och hemskt, då de framblickade under de svarta buskiga ögonbrynen, hvilkas verkan kanske förstärktes ännu mera genom den djupt i pannan nedtryckta, låga pelsmössan, som ökade den skugga, hvarur ögonen framblixtrade, så att den unge främlingen hade svårt att förlika dessa blickar med hans i öfrigt torftiga yttre. Mössan isynnerhet utmärkte en ringare person, såsom endast prydd med en eländig Jungfru-Mariæ-bild af bly, sådan som de fattigare pilgrimerne