Hoppa till innehållet

Hör på, ho lilla Greta

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hör på, ho lilla Greta
av Johan Jolin
Ur Ny Visbok af B. C. (1893). Texten av Johan Jolin och med i Filikromens 1:a häfte.


En komedi

Hör på, ho lilla Greta, ett ord jag säja vill — sa' jag.
Ack, kära Anners lilla, jag tiger tyst och still — sa' ho.
Det är just såsom så, att, att, att, att, att — sa' jag.
Åh stå ej så och skälf som en rötta för en katt — sa' ho.

Jag tänkte, tänk om Greta kund' tycka om — (mej sjelf, skulle
jag säja, men jag tordes inte så badus)
kund' tycka om min — ko sa' jag
Att Anners va så stollig, det kunde jag ej tro — sa' ho.


Om Greta kunde älska — (mej sjelf, skulle
jag säja, men jag tordes inte så badus)
min lilla svarta gris — sa' jag.
Åh, Anners ä' så hufvebryll som brömsen i en spis — sa' ho.

Om Greta kunde älska m—m—m— — mitt fula gråa ök sa' jag.
Jag kunde först med Anners få göra mitt försök — sa' ho.
(Men så gick jag tillbaka två steg till och så sa' jag):

Ack! Herre Gu' om Greta kund' ta sej fram med — mej — sa' jag.
Ack! Gu' i himlens tron, låt mej betänka med — sa' jag.
En vecka till betänketid, men inte blir det nej — sa' ho.

(Nä jekeln sa' jag, och gick fyra steg fram.)
Ack, toles jag få anhålla — om en liten — puss — sa' jag.
Jag hoppas aldrig Anners begagnar yobaksbuss — sa' ho.
(Nej fy vali, sa' jag. Tackar allramjukast — sa' jag.)

Ack, får jag ta om lifvet, och hålla sesåhär — sa' jag.
Åh, Anners ä' för go', som vill göra sej besvär — sa' ho.
(Tackar allramjukast, sa' jag)
Ja...Greta ho va dögduger som sjelfvaste hunn. (Men nu...)
Men nu så städar ho för studenterna i Lunn.