I gamla Svea land
Den satsen oförändrad står,
Att törsten hand i hand
Med tapperheten går.
Der ständigt jemt den satsen ljöd: Drick ur! Drick ur!
Och kämpen skrek, så hes och röd: Slå i! Slå i!
Ty vinet skänker mod och håg
Till nästa härnadståg.
Fast hornet bytts i glas,
Och hyddan namnet utaf slott,
Och gästabud af kalas
Bland nya svear fått:
Vi törstar ärft från forna dar, Gutår! Gutår!
Och dricka ännu vid vår bål
Hvar redlig nordbos skål.