Hoppa till innehållet

Kärlek (Alfthan)

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Flickan på stranden
Kärlek
av Johannes Alfthan

ur diktsamlingen Italine : Lyriska skaldeförsök från 1850
Mina sånger  →


[ 57 ]

Kärlek.


Det muntraste på jorden
Är dock att wara kär.
Så grundligt till exempel.
Jag nu för tiden är.

Än ler jag ytterst wänligt,
Än gråter jag en tår,
Än suckar jag och klagar
Att jag blott lida får.

Men jag har aldrig tråkigt,
Har jemnt att tänka på
De kinderna, de röda,
Och ögonen, de blå.

Ja, kärlek är en känsla
Af högst förträfflig art,
Jag råder Hwarje menska
Att sig förälska snart.

[ 58 ]


Men kärlek utan genswar,
Om du will älska skönt;
Ty det är ytterst tråkigt,
Att se sig platt belönt.

Ja, älska yngling, älska
I tårar och i skämt,
Ja, älska utan genswar,
Men älska warmt och jemnt.