Hoppa till innehållet

Sida:Berzelius Bref 8.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
53

upvärmes; syrligheten blir til syra, och selenium utfälles i kallt cinoberröd men i kokning svart.

Selenium förenas under eldfenomen med metallerna och ger föreningar, som likna svafvelb[undna] metaller. Om selenbundet jern löses i saltsyra, så får man selenbunden vätgas, som luktar och smakar likt svafvelb[unden] vätgas och förenas med alkalier och jordarter til egna hydroseleniurer. Gasen är farlig til inandning; jag har haft mycket ondt deraf. — Selenium ger med kali en röd hepar, som smakar likt svafvelb[undet] kali. Med baryt, kalk och strontian ger den olösliga föreningar. Den löses i feta oljor. — 100 d. selenium uptaga i syran 40,33 d. syre. — Den så kallade svenska tellurmalmen, som Afzelius[1] har, har jag analyserat; den är en selenmalm, och består af Den fanders Afzelius har ej kunnat tvingas at säga, hvarifrån den är.

Lithion fås nu ur slammadt pulver af petalit eller heldst spodumen, som länge digereras med conc. och nära kokhet svafvelsyra, hvarefter öfverskottet af syra bortrökes och massan löses i vatten, fälles med caust. ammoniak, afdunstas och glödgas, hvarvid svafvels[yradt] lithion fås. Löses i vatten och fälles med ättiks[yradt] bly, som i litet öfverskott tilsättes, hvarefter detta fälles med svafvelb[unden] vätgas. Afdunstas til torrhet och brännes, så fås kols[yradt] lithion.— Davy har misslyckats 2 g[ånger] at utdraga lithion ur petaliten; det bör då förlåtas oss, om vi öfversett det i spodumen i vår ungdom.

Jag gör demarcher för at få resa til Frankrike i sommar. Jag har godt hopp, men vågar ej påstå at det skal lyckas. Blir det af, så reser jag förmodligen med gref Gustaf Löwenhjelm, som far dit såsom minister. — Tit. kunde väl komma efter i höst. Det skulle bli roligt at i sällskap löpa igenom deras magnifika mineralcabinetter.

Om Detlov[2] säger til, innan han reser, skal jag skicka et korn selenium.

Hälsning och vänskap.
J. Berzelius.
  1. [ 90 ]Den i de tidigare breven omnämnde Johan Afzelius (1753—1837), professor i kemi vid Uppsala universitet.
  2. [ 90 ]Antagligen Hisingers måg Detlof Heijkensköld. Jfr ovan anm. 43.