Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 12.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 104 —

grundvalen, ehvad byggnad som helst komme att derpå uppföras, borde vara stark till botten, ämne och sammanfogning.


Bland menskliga kunskaper gifves det väl få, så rikhaltiga och belönande som Naturläran, och, bland hennes utgreningar, ej någon så skön och underbar som Botaniken. Hon skulle kunna benämnas naturpoesins idyll och naturmythens nyckel. Och i sanning, hvilket jordiskt föremål erbjuder sig innerligare åt begreppet, känslan och aningen, än de vänliga, älskvärda, betydelsefulla blommorna? Från mossan till cedern i höjd, från säfven till eken i styrka, från sippan till tidlösan i blomningsstund, huru mångfaldigt och skiftande är icke växtriket! Rutström icke blott besökte detta rike, — han genomströfvade det i alla rigtningar; och åt meddelandet af underrättelserna derom egnades hans första och enda offentliga lärare-befattning. Örterna förvara helsans äldsta mysterier; Rutström inträngde djupt i dem. Till samlande af Naturhistoriens och Medicinens rön, företog han en resa i främmande länder, ej för att glömma och försmå, men för att gagna och skatta sitt eget. Hans färd var det trefna arbetsbiets utflygt till fjerrbelägna rosenparker, hvarifrån det återbringar sitt gyldene byte. Om han sällan och motvilligt utöfvade läkarekonsten, hvarpå han utrikes med heder erhållit mästare-patent, bevisar sådant ytterligare att han för väl kände denna konst, för att icke tvifla om hennes säkerhet.