Vi känna Lodbrokssagan i såväl dansk som isländsk-norsk form. I dansk gestalt föreligger sagan i Saxos bekanta arbete,[1] i isländsk i Ragnars Saga Loðbrókar ok sona hans (Fornald. Sög. I 235—299), Ragnarssona Þáttr (Fornald. Sög. I 343—360), samt i Krákumál.[2] Den utförliga Ragnarssagan härrör från senare hälften af 1200-talet, men torde vara en bearbetning af en äldre saga. Þáttr är från tiden omkring 1300, men är väsentligen ett utdrag ur den äldre, nu förlorade Skioldungasagan. Krákumál förlägges af Finnur Jónsson till perioden 1100—1200.
Undersöka vi nu versionen i Ragnarssaga, finna vi, att rent estetiskt sedt sönderfaller den i tre bestämdt skilda hufvudafdelningar, hvilka här betecknas med romerska siffror:
I. Herruðr Jarl i Gautland hade en dotter Þóra, hvilken bodde i en särskild, kringgärdad stuga och därför kallades borgarhiortr. Jarlen skänkte henne en liten orm, som härbergerades i en ask, och under asken lades guld. Emellertid började ormen växa, så att den till slut blef ett jätteodjur, som ringlade sig kring borgen; samtidigt växte också guldet. Jarlen utlofvade nu sin dotter åt den, som dödade ormen. Detta sporde Sigurds son Ragnar. Han lät göra sig en särskild dräkt, ludna byxor (loðbrókar) och en luden kappa, hvilka inkokades i beck för att motstå ormens etter. Sedermera dräper han odjuret och äktar Þóra, hvilken föder honom sönerna Agnar och Eirekr. Slutligen sjuknar Þóra och dör.
II. Den andra delen innehåller den bekanta Krákasagan. Vid ett härnadståg till Norge får Ragnar höra talas om en klok och skön fiskarflicka, Kráka, som han befaller att komma till skeppet, hvarken klädd eller oklädd, hvarken mätt eller fastande, hvarken ensam eller med någon människa i sällskap. Kraka kommer klädd i ett fisknät, efter att hafva förtärt en lök och åtföljd af sin hund. Hon blir sedermera Ragnars maka och föder honom sönerna Ivar, Björn, Hvitserkr och Rögnvaldr.
III. Denna afdelning, som företrädesvis handlar om Ragnars söner, sönderfaller i en mängd episoder, af hvilka de följande äro de viktigaste:
