Sida:Quentin Durward 1877.djvu/287

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
245

hafva försvunnit, var snart undanröjd; ty knappast hade den lilla ryttartruppen klostret och byn hundrafemtio alnar bakom sig, förrän Maugrabin stötte till dem, ridande som vanligt på sin lilla, lifliga klippare. Deras väg låg längs sidan af samma bäck, der Quentin hade åhört föregående aftonens hemlighetsfulla samtal, och kort efter sedan Hayraddin träffat dem, passerade de under samma pilträd, som tjenat Durward till gömställe, då han var en oförmodad åhörare af samtalet mellan den trolöse vägvisaren och lansknekten.

De hogkomster, detta ställe väckte hos Quentin, drefvo honom att helt tvärt inlåta sig i samtal med Hayraddin, som han dittills knappast tilltalat.

»Hvar har du funnit nattqvarter, din gudlöse skälm?» sade skotten.

»Ers välvishet kan väl se det på min kappa», svarade ziguenaren, i det han pekade på sin drägt, som var full med hö-smolk.

»En god hövålm är ett passande nattläger för en stjerntydare», sade Quentin, »och mycket för god för en sådan hedning som du, hvilken bespottar vår heliga religion och dess tjenare.»

»Den passade likväl min klippare mycket bättre än mig», sade Hayraddin, klappande sin häst på halsen, »ty han hade mat och husrum på en gång. De gamle flintskalliga narrarne körde ut honom. liksom om de fruktat att en klok mans häst med sitt förstånd skulle kunna smitta ett helt kloster fullt med åsnor. Lyckligtvis känner Klepper min hvissling och följer mig så troget som en hund; ty eljest hade vi aldrig råkats mer, och då hade ni också fått se er om efter vägvisare.»

»Har jag inte mer än en gång sagt dig», sade Durward strängt, »att hålla inne med dina anstötligheter, då du råkar komma i hederligt folks sällskap, hvilket jag gissar sällan lär händt dig förr i ditt lif; och det säger jag dig, att om jag hölle dig för en lika trolös vägvisare, som jag anser dig för en gudsförnekande skälm, skulle min skotska dolk och ditt hedniska hjerta redan gjort en närmare bekantskap, ehuru en sådan gerning vore lika vanhederlig, som att sticka ett svin.»

»En vildgalt är nära slägt med ett svin», sade zigue-