»Han har suttit uppe och rumlat med de lustiga munkarne», sade grefvinnan Hameline. »Skottarne likna tyskarne, hvilka bortslösa all sin munterhet öfver vinkruset och sedan komma till dansen med vacklande steg om aftonen, och om morgonen till frustugan med värkande hufvud.»
»Nej, mina ädla damer», sade Quentin, »jag förtjenar ej era förebråelser. De goda munkarne voro nästan hela natten sysselsatta med andaktsöfningar, och hvad mig beträffar, så var min dryck blott en bägare af deras tunnaste och sämsta vin.»
»Det är visst den tarfliga kosten som har bragt honom ur lynne», sade grefvinnan Isabella. Krya upp er, herr Quentin, och skulle vi någonsin komma att tillsammans besöka mitt gamla slott Bracquemont, så skall ni, om jag också sjelf skall vara er munskänk, få tömma en bägare ädelt vin, hvars make ännu aldrig vuxit i Hochheims eller Johannisbergs vingårdar.»
»Ett glas vatten, ädla dam, från er hand —» längre kom ej Quentin, ty rösten svek honom, och Isabella fortfor, liksom om hon ej märkt den ömma tonvigten på det personliga pronominet.
»Vinet nedlades i Bracquemonts djupa källarhvalf af min farfars far, rhengrefven Gottfrid», sade hon.
»Som vann hennes mormors mors hand», tillade grefvinnan Hameline, afbrytande sin brorsdotter, »genom att bevisa sig vara ridderskapets blomma vid den stora torneringen i Strasburg, der tio riddare dödades inom skrankorna. Men dessa dagar äro nu förbi, och ingen fins numera, som tänker på att möta faran för ärans skull, eller för att bispringa den nödstälda skönheten.»
På detta tal, som yttrades i samma ton, hvarmed en modern skönhet, hvars behag äro i aftagande, plägar fördöma den nuvarande tidens råhet, svarade Quentin, »att det ingalunda var någon brist på den ridderlighet, hvilken grefvinnan Hameline tycktes anse som försvunnen, och att den, om den äfven slocknat öfver allt eljest, likväl lågade i hvarje skotsk ädlings hjerta.»
»Hör på honom!» sade grefvinnan Hameline; »han vill få oss att tro, att den ädla eld, som slocknat i Frankrike och Tyskland, ännu glöder i hans kalla och ödsliga
