Från Wikisource, det fria biblioteket.
|
|
| Adjö, farväl, mitt unga viv | | av Okänd |
|
|
| Ur Visbok, 1923 under rubriken Sjömans-, bevärings-, soldat och rallarevisor. |
Sjömannens avsked.
»Adjö, farväl, mitt unga viv!
Men kära du, må inte gråta,
Jag går till sjöss, det är mitt liv
Det är min lust, min fröjd och glädje.
Ja, du bör hava böljan kär,
Den bringar ju mig tillbaka
Den bringar mig både fjärr och när,
— Men kära du, du får inte gråta!»
Han tager henne i sin famn:
»Farväl då, min unga lycka
Jag kommer snart åter till hemmets hamn
Dig en kyss på mun att trycka.»
