Boken om vårt land/Konungens gåvor
| ← Kapitel 4. Ditt land |
|
Kapitel 6 → |
Jag sade: "Huru kunna vi arbeta för hela vårt land? Inte kunna vi resa omkring och arbeta överallt. Och varför skulle vi utan lön arbeta åt andra?"
Min moder sade: "Det var en gång en konung; han hade två tjänare, Ögrim och Solgrim. Konungen sade till dem: "I ären flinka arbetare, jag vill giva åt eder ett stycke land vardera." Och han gav åt Ögrim ett skönt, bördigt land med fruktbara fält, blå sjöar, härliga skogar. Men åt Solgrim gav han en vild, ofruktbar ödemark, uppfylld av kärr.
De båda männen begynte arbeta. Ögrim tänkte: "Detta land är gott; jag vill göra mig rik därav, och andra få sedan sköta sig bäst de kunna". Därpå nedhögg och brände han skogarna, sådde i askan och tog skörd efter skörd, till dess han utgjutit all markens must. På samma sätt plundrade han sjöarna och tog all deras fisk. Och han blev rik till en tid, men, när mark och sjö ej hade mera att giva, blev han fattig; hans barn blev tiggare och landet blev öde.
Solgrim tänkte: "Detta land är hårt och ofruktbart; jag vill göra det fruktbart." Han utdikade kärren, han plöjde marken, han vårdade fiskevattnen. Det var ett långt, tåligt och mödosamt arbete under många försakelser, men på sistone kom dock lönen. Solgrim skördade sina lador fulla, hans barn fick i arv den fruktbara jorden, och landet blomstrade.
Efter många år kom konungen att besöka dessa delar av sitt rike. När han nalkades Ögrims bostad, sade han: "Var inte detta land fordom fruktbart och skönt? Vem har gjort det så öde fult?" Tjänarna sade till honom "Detta har Ögrim gjort." Och åter frågade konungen, när han nalkades Solgrims bostad: "Var inte detta land fordom vilt och obrukbart? Vem har gjort det så skönt och rikt?" Tjänarna sade till honom "Detta har Solgrim gjort." Då sade konungen till Ödgrim: "Du snikna och onda tjänare, har jag icke givit dig en rik gåva, på det att du skulle prisa mig med ditt arbete och göra många framtida släkten lyckliga? Se, här är ditt verk!" Och han fördrev den snikne tjänaren ifrån riket. Men till Solgrim sade han: "Du godda och trogna tjänare, jag gav dig en fattig gåva men du har prisat mig med din kärlek och ditt arbete, till fröjd för efterkommende släkten. Kom, jag vill ge dig ett ännu rikare; du skall vara min trognaste vän och en föresyn för mitt folk."[1]
"Nåväl", sade min moder, "vad synes dig nu dessa två män? Vilken av dem har bättre förvaltat konungens gåva?"
Jag sade: "Solgrim".
"Rätt sade du", genmälde min moder. "Ödgrim tänkte på sig själv och aktade intet annat än egen vinning. Darför gick han med skam och skada från sitt eget land. Solgrim tänkte på sina efterkommandes lycka och arbetade för sitt fädernesland. Därav fick han själv på sistone fröjd och ära, medan hans land blev rikt. En dåre är den, som tänker enbart på stundens vinning; den vise tänker på kommande dagar. Många, många år därefter, sedan de två männen länge varit döda, pekade människorna på det öde landet och sade: "Detta har Ödgrim gjort!" Och åter pekade de på det rika landet och sade: "Detta har Solgim gjort!" Vem av de två har lämnat ett bättre minne åt eftervärlden?"
Jag sade: "Solgrim."
"Så gör, vad han gjorde!" sade min moder. "Antingen du brukar jorden eller seglar på havt och tjänar med handsyssla eller sköter ett hushålleller gagnar med kunskaper eller på vad ärligt sätt som helst förvärvar ditt bröd, så se till, att du gör det fruktbart, som förr var öde. Se till, att du lämnar någonting bättre efter dig, än et du själv tog emot. När du så gör, arbetar du för ditt land. Intet arbete är ringa, att att det skulle vara förgätet av Gud eller gagnlöst för fäderneslandet. Men det skall göras med kärlek och trogen flit. När den goda arbetaren dör och hans namn förglömmes, stanna frukterna av hans arbete kvar. Allt gott, allt nyttigt, som nu fröjdar och gagnar oss, det är summan av många tusendes arbete för oss. Vi välsigna dem i deras okända gravar. Men den snikna arbetaren lämnar ingenting efter sig. Han har arbetat för egen vinning och kan likväl icke taga sin vinning med sig i graven. För vad har han levat?"
- ↑ Du gode och trogne tjänare, i ringa ting har du varit trogen; jag skall sätta dig över mycket. Matt. 25:21