Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter/Oden/Stormäktigste Konung
| ← Oden, eller Asarnes Utvandring |
|
Företal → |
Allernådigste Herre!
Skaldekonsten har alltid offrat åt Gudomligheten och åt Hjeltarna: och hon upphör ej att göra det. De skola alltid regera verlden, oaktadt förvillelserna af en ytterlig frihets-lära.
Europa skakas af rubbade krafter. Denna förstörande brytning emellan folktyngden och Konunga-makten, skall en dag troligen gifva Dramaturgen lätthet att finna, för Scenen, Konungar som lemnat deras throner, utan att som jag söka dem i häfdernas mörker. Mindre lätt skall det tilläfventyrs blifva för honom, att kunna, som jag, egna sitt arbete åt en Konung som befästat sin.
Om jag, utan att vänta allmänhetens omdöme, skyndar mig att nedlägga för Eder Maj:ts fötter detta svaga offer, sker det af den billiga fruktan, att hennes dom, en gång afkunnad, kanhända skulle förbjuda mig att göra det.
Jag har vid detta Skådespel hittat, om jag så får uttrycka mig, den sällsynta fördelen, att af tvenne så olika folk som Schyter och Romare, sammanställa på Scenen tvenne hjeltar af det upphöjda rykte, som Pompé och Oden. Vittne till den Tredje Gustafs Tidehvarf, och sjelf undersåte af en Hjelte och Stiftare, har jag blifvit född till den sannare lyckan att kunna, till de begge forntida stora namnen, förena här detta tredje af dem, hvilka naturen vanligen åtskiljer genom ett så långt afstånd af verldsdelar och århundraden.
Med djupaste undersåtliga vördnad framhärdar,
Stormäktigste Konung,
Allernådigste Herre,
Eders Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,