Den danska originaltexten är från 1815. Översättningen från 1873 av Severin Cavallin publicerades i 1937 års psalmbok, som nummer 518 och återges här. En modernisering av texten utfördes 1978 av S. Ch. Swahn och den är med i Den svenska psalmboken 1986, som nr 133. På Wikipedia finns en artikel om Himlen är så härligt blå.
1.
Härlig är Guds himmel blå.
Det är skönt att se uppå,
hur de gyllne stjärnor blinka
och med stilla skimmer vinka
||: oss från jorden upp till Gud. :||
2.
Det var mitt i julenatt.
Andra stjärnor lyste matt,
men med ens på himlens båge
tände en sin klara låge
||: som en sol bland stjärnor små. :||
3.
Denna stjärna, ljus och blid,
som går upp i midnattstid,
bådar, att i Juda rike
föds en konung utan like.
||: Så var sagt från forna dar. :||
4.
Vise män av Österland
drogo genom öknens sand
att den Kungen känna lära,
att den Kungen offer bära,
||: som var född i samma stund. :||
5.
Så han fanns i Davids hem,
i det lilla Betlehem.
Ingen prakt var där att finna,
men där satt en fattig kvinna,
||: med ett nyfött barn i famn. :||
6.
Stjärnan troget följde de,
tills de fingo Kristus se.
Ock för oss går upp en stjärna;
om vi henne följa gärna,
||: komma vi till Jesus Krist. :||
7.
Denna stjärna, mild och ljus,
strålar fram i Herrens hus.
Det är Herrens ord det klara,
som han låtit uppenbara
||: att oss lysa på vår väg. :||
8.
Ständigt före oss hon går,
må vi följa hennes spår.
Upp till himlen hon oss leder,
där i fröjd vi falla neder
||: för vår Herre Jesus Krist. :||
