Johan Theofron Munktell (Svenska industriens män)
| ← Jonas Alströmer |
|
Alexander Keiller → |
JOHAN THEOFRON MUNKTELL.
När den man, hvars nyttiga och berömliga lefnad vi här teckna, egnade sig åt mekaniska och industriela sysselsättningar, saknade han icke i detta hänseende efterföljansvärda föredömen inom sin egen slägt. Både farfar och dennes far hade arbetat inom bergsvetenskapen och varit skicklige tjenstemän vid Falu grufva, och en hans faster var gift med den i vår industris historia berömde öfverdirektören Erik Hagström.
Johan Theofron Munktell, den fjerde i ordningen af fem syskon, föddes i Kärrbo komministergård i Vestmanland den 20 Mars 1805. Föräldrarna voro då varande komministern, sedermera kyrkoherden i Sevalla, Johan Fredrik Munktell och Kristina Charlotta Nohrborg. Fadren, en man af klassisk bildning, undervisade sjelf sin son, icke utan en hemlig önskan att en dag få se honom såsom sin medhjelpare och efterträdare. Men då ynglingens mekaniska anlag, redan synbara i barndomens lekar, allt mera gjorde sig gällande, anstäldes han 1822 såsom elev hos d. v. mynt-guardien, bergsrådet Broling i Stockholm.
Här gjorde han sig genast så bemärkt, att han året derefter (1823) erhöll jernkontorets stipendium för att genom resor i utlandet öka sina kunskaper och i synnerhet att taga en noggrann kännedom om gjutstålsberedningen.
Då K. Myntet, efter åtskilliga förslag fram och åter, ändtligen undergått en fullständig ombyggnad, antogs Munktell, då endast tjuguett år gammal, till verkmästare samt konstruerade och tillverkade nästan alla de för myntpreglingen erforderliga maskiner och redskap. Samtidigt härmed öfvertog han ett gjutstålsverk, som Broling anlagt med understöd af jernkontoret, och förestod båda dessa platser till 1833, då han afflyttade till Eskilstuna.
Hans sjuåriga verksamhet vid Myntet betecknades af en total omskapning af denna inrättning, och den verksamma andel, Munktell hade häri, erhöll ett offentligt erkännande i det konungen vid hans afgång från verkmästarebefattningen tilldelade honom den större guldmedaljen, »Illis quorum meruere labores».
I Eskilstuna, der han, som sagdt är, nedsatte sig 1833, anlade han för egen räkning en mekanisk verkstad. Företaget räknades då till nyheter; men ansågs böra blifva till det gagn för landet, att Munktell 1835 erhöll ett statsanslag för att göra en resa till England och der studera de nyaste metoder och förfaringssätt vid jernindustri och gjutstålstillverkning.
Frukterna af denna instruktionsresa visade sig snart i en mängd förbättringar af hans mekaniska verkstäder, hvilka redan på 1850-talet vunnit den omfattning, att de måste tillökas med ett eget större jerngjuteri. Ett sådant anlades 1859 under namn af Klosterströms gjuteri och försågs utom med alla då kända nya inrättningar och hjelpmedel äfven med särskild hamn- och lastbrygga, så att gjuteriets tillverkningar kunde lastas på platsen och direkte bortföras genom Eskilstuna kanal, hvilken isynnerhet genom Munktells energiska bedrifvande öppnades för trafik 1860.
Bland de många förträffliga fabrikat, som utgått från det välkända Munktellska etablisscmentet må här nämnas: kupolen med rörligt maskineri till Upsala observatorium; det första i Sverige tillverkade jernvägslokomotiv för Frykstadsbanan, hvilket sedermera efterföljdes af en mängd dylika för andra jernbanor; ångpumpverken till Malmö och Oscarshamns skeppsdockor, ångqvarnar, ångsågar, ångmudderverk, deribland flera blifvit öfverförda till Finland och Danmark; maskiner till Sörstafors trämassefabrik i Vestmanland, hvilken anläggning hufvudsakligen uppstod genom Munktells medverkan; hundratals tröskverk och lokomobiler; de första inom landet tillverkade maskiner för gevärsfabrikation i större skala vid vapenfabrikerna i Sverige, Norge och Danmark.
En så berömlig och gagnande verksamhet har icke undgått att vinna sin välförtjenta belöning. Icke blott de i tekniskt hänseende fulländade fabrikaterna hafva vid landtbruksmöten och industriutställningar vunnit utmärkta pris, utan jemväl deras förtjente upphofsman vid flera tillfällen fått emottaga vedermälen af konungens och sina medborgares aktning. Sålunda utnämndes Munktell 1849 till riddare af vasaorden och erhöll 1866 nordstjernan; år 1865 kallades han till ledamot af landtbruksakademien, hvilket samfund fyra år senare till honom öfverlemnade sin stora förtjenstmedalj i guld.
För det samhälle han sedan 1833 tillhör har han, som upplyst är, såsom en framstående medlem nitiskt arbetat i mångahanda riktningar; men mest för dess talrika arbetsbefolknings höjande i upplysning och sedlighet.
