Konsten att göra lycka

Konsten att göra lycka av Johan Henric Kellgren

Huru man må ungt folk enfaldeligen förehålla.

Min käre gosse, blif ett fån,
Så går dig allting väl i händer!

Så varnade en mor sin son
Från första stunden han fick tänder:
Min käre gosse, blif ett fån,
Så går dig allting väl i händer!

Förstånd för lyckan farligt är,
Och lyckan nästan alltid plär
Förståndet ut på porten jaga.
Då qvickhet allom gör besvär,
Ses dumhet öfver allt behaga
Och gör ej någon mask förnär,
Men smyger fram än här, än der,
Och tycks ej veta, hvart det bär,
Förr'n, vipps! den fram till målet länder.
Ja, qvickhet är ett afgundslån,
Som sjelfva Belzebub oss sänder.
Min käre gosse, blif ett fån,
Så går dig allting väl i händer!

Då dumhet, nöjd och skön och fet,
På ejderdun sin hvila tager
Och frodas uti kräslighet;
Så ligger qvickhet blek och mager
På hö och strå med litet lager,
För sträng diet, till sin förtret,
Och på en möglad brödbitt gnager.
Fly derför qvickhet, som en pest;
Det skämt, som på hans läppar myser,
Ett gift för alla dårar hyser;
Och för den dåre aldra mest,
Som mest i makt och höghet lyser;
Och råkte pilen taga in
I någon andelig mans skinn,
Som nog, Gud bättre! händt och händer;
Så lofvar jag, att ingen ger
Två öre för herr Qvickhet mer:
Ty hat, som helgons hjertan tänder,
Är ej ett hat, som återvänder,
Förr'n det sitt offer stekas ser
Vid timlig eld på bålets bränder,
Och evig eld i mörksens länder.
Nej käre gosse blif en spån,
En dummer Jöns, ett nöt, ett fån
Så går dig all ting väl i händer.

Hvad denna gumma hade rätt!
Hvad man dess lärdomar bör prisa!
Jag tror, Uppfostringssällskapet
Tör än i dag ej ha så lätt
Att bättre väg till äran visa.
Hvad gumman kände verlden väl!
Om Damon, stackars lärdomsträl,
Följt gummans kära sons exempel,
Så stod han nu i Lyckans tempel.
Hvad salig gumman tänkte väl!
Gud fröjde salig gummans själ!