1.
Se fågeln, som sitter på gungande gren!
Han sjunger så gladligt en visa
Om honom, som danat den skuldfri och ren.
Sin skapare vill han beprisa
Med gåvan, som honom blev dags.
2.
Ej sår han, ej skördar, ej samlar han in
I ladan för sig och de sina,
Men sorgen den kommer ej uti hans sinn';
Han har ej för morgondag pina
Och saknar ej något för dagen.
3.
Med sång han begynner den gryende dag
Och håller uti intill kvällen.
Se'n sover han stilla på grenen så svag
Och saknar ej värmande fällen.
Hans tak är den högvälvda himmel.
4.
O, måtte som fågeln var gryende dag
Med lovsång jag arme ock börja;
Om än jag är fattig och ringa och svag,
Dock vakta mig väl för att sörja.
Det passar ju icke för barnet.
