| Naboths wingård. | 1 Konunga-Boken. | Cap. 20, 21. | 629 |
och gå ut till Israels konung; tilläfwentyrs han låter din själ lefwa.
32. Och de bundo säckar öfwer sina länder, och rep om sina hufwuden, och kommo till Israels konung, och sade: Benhadad, din tjenare, låter dig säga: Käre, låt min själ lefwa. Han sade: Lefwer han ännu, så är han min broder.
Herren hade gifwit segren, han wille att den skulle begagnas, och den fräcke Benhadad straffas för sin hädelse, men Achab war olydig mot Herran men höflig mot den fiendtlige hedningen, och bewisade härmed sitt eget hedniska sinne.
33. Och männerna togo med hast ordet af honom, och tydde det ut för sig, och sade: Ja, din broder Benhadad. Han sade: Kommer, och hafwer honom hit. Då gick Benhadad ut till honom; och han lät honom sitta på sin wagn.
34. Och han sade till honom: De städer, som min fader din fader aftagit hafwer, will jag få dig igen; och gör dig gator i Damascon, såsom min fader gjort hafwer i Samarien; så will jag fara ifrån dig med ett förbund. Och han gjorde ett förbund med honom, och lät honom fara.
Benhadad återgaf nu hwad Syrerna förut hade tagit ifrån Israels land. Syrerne hade således haft en fast plats i Samarien, der de hade haft besättning och embetsmän.
35. Då sade en man utaf de propheters söner till sin nästa igenom HERrans ord: Käre, slå mig; men han nekade sig wilja slå honom.
Propheterna talade icke blott med ord, utan ofta med sinnebildliga handlingar, på det talet måtte göra så mycket mera intryck.
36. Då sade han till honom: Derföre att du icke hafwer hört HERrans röst; si, så skall ett lejon slå dig, när du går ifrån mig. Och då han gick ifrån honom, fann honom ett lejon och slog honom.
All olydnad emot Herrans ord är synd, äfwen då olydnaden är förorsakad af kärlek och wälwilja, såsom i detta fall. Lejonet war i detta fall en bild af den hedniska makt, hwarigenom Achab, för sin twärtemot Herrans bud wisade otidiga, syndiga mildhet, sjelf skulle omkomma. Cap. 22: 34.
37. Och han fann en annan man, och sade: Käre, slå mig. Och mannen slog honom, och gjorde honom sår.
38. Då gick den propheten bort, och trädde fram för konungen på wägen, och förwandlade sitt ansigte med aska.
39. Och när konungen for der fram om, ropade han till konungen, och sade: Din tjenare war utdragen midt i striden; och si, en man war afwiken, och hade en man till mig, och sade: Förwara denna mannen; om han kommer bort, så skall din själ wara i hans själs stad, eller du skall gifwa ett centner silfwer.
40. Och då din tjenare der och der beställa hade, kom han sin wäg. Konungen sade till honom: Det är din dom, som du sjelf afsagt hafwer.
Så måste Achab på samma sätt som David, 2 Sam. 12: 5, 7, fälla sin egen dom.
41. Så strök han med hast askan af ansigtet; och Israels konung kände honom, att han war en af propheterna.
42. Och han sade till honom: Så säger HERren: Derföre att du hafwer släppt den man utur dina händer, som till spillo gifwen war, skall din själ wara för hans själ*, och ditt folk för hans folk. *1 Kon. 22: 34.
Benhadad war således af Herran bestämd att utrotas enligt lagen, 3 Mos. 27: 28, hwilket straff han med sitt tyranni och sina hädelser hade förtjent.
43. Men Israels konung for sina färde, illa till frids och wred, i sitt hus, och kom till Samarien.
Achab förstörde således sjelf både frukten af sin seger och sin segerfröjd. Måhända hade Achab den falska grundsats, att en konung icke skulle för sin brottslighet och sin hädelse emot Gud straffas så hårdt som en ringa man. Straffet föll nu på honom sjelf.
21. Capitel.
Naboths wingård, blod. Guds hot. Achabs synd, ånger.Sedan detta skedt war, begaf sig, att Naboth, en Jisreelit, hade ett wingård i Jisreel, wid Achabs palats, konungens i Samaria.
2. Och Achab talade med Naboth, och sade: Låt mig få din wingård; jag will göra mig der en kålgård af, efter han ligger så nära mitt hus; jag will gifwa dig en bättre wingård igen: eller om dig så täckes, will jag gifwa dig der silfwer för, så mycket han är wärd.
3. Men Naboth sade till Achab: Det låte HERren wara långt ifrån mig, att jag skulle låta dig få mina fäders arf.
4. Då kom Achab hem, illa till frids och wred för det ordets skull, som Naboth den Jisreeliten till honom talat hade, och sagt: Jag will icke låta dig
_639.jpg&oldid=343747){kind=link}