| Hamans stolthet. | Esthers Bok. | Cap. 2, 3. | 801 |
Rolighet, d. ä. frihet från offentliga arbeten och pålagor under en wiss tid.
19. Och då man annan gång församlade jungfrur, satt Mardechai wid konungens dörr.
Den första samlingen skedde v. 2, 3, den andra v. 8. Om denna andra samlingen talas nu här åter, för att utförligare beskrifwa händelserna i deras sammanhang.
20. Och Esther hade ännu icke sagt sitt slägte* eller folk, såsom Mardechai henne budit hade; ty Esther gjorde efter Mardechai ord, likasom då han hennes förmyndare war. *Esth. 8: 1.
Esthers Judiska namn war Hadassa, som betyder myrten. Esther är ett persiskt ord, som betyder stjerna, och detta namn blef henne troligen gifwet af Mardechai för att dölja hennes folk och härkomst.
21. På samma tiden, då Mardechai wid konungens dörr satt, wordo twå konungens kamererare wrede, Bigthan och Theres, som dörren waktade, och hade i sinnet, att de wille slå konungen Ahasverus.* *Esth. 6: 2.
22. Det förnam Mardechai, och lät drottningen Esther få weta det; och Esther sade det för konungen på Mardechai wägnar.
23. Och då man ransakade der efter wardt det så funnet; och de wordo båda hängde i träd; och det wardt beskrifwet i Chrönikan* för konungen. *Esth. 6: 1.
3. Capitel.
Hamans stolthet, ifwer, bref.Sedan detta skedt war, uppsatte konungen Haman, Medatha son, den Agagiten, och upphöjde honom, och satte hans stol öfwer alla förstar, som när honom woro.
2. Och alla konungens tjenare, som för konungens dörr wistades, böjde knän, och tillbådo Haman; ty konung Ahasverus hade så budit; men Mardechai böjde icke knän, och tillbad honom icke.
I österlanden är det ännu wanligt att för¨ herrskare nedfalla och böja ansigtet till jorden. Någon afgudisk dyrkan menas härmed icke alltid, men i hedendomen är det en wanlig tanke, att utmärkta och höga menniskor äro gudar, och enligt Persernas lära war konungen en synlig uppenbarelse af ljusets gud, som de kallade Ormudz. Således war det afgudadyrkan att nedfalla för konungen på detta sätt.
3. Då sade konungens tjenare, som för konungens dörr woro, till Mardechai: Hwi öfwerträder du konungens bud?
4. Och som de hwar dag sade honom sådant, och han skötte intet derom, sade de det för Haman, att de skulle få se, om Mardechai wille blifwa ståndande wid sina ord; ty han hade sagt dem, att han war en Jude.
5. Och då Haman såg, att Mardechai icke böjde honom knän, ej heller tillbad honom, wardt han full med grymhet;
6. Och räknade för litet, att han skulle bära sin hand på Mardechai allena; ty de hade sagt honom om Mardechai folk; utan han for efter att förgöra Mardechai folk, alla de Judar, som i hela Ahasveros rike woro.
7. Uti första månaden, det är i den månaden Nisan, i tolfte året i konungs Ahasveros, wardt lotten kastad* för Haman, ifrån den ena dagen till den andra, och ifrån månad allt intill den tolfte månaden, det är den månaden Adar. *Esth. 9: 24.
Genom lottkastning wille Haman låta sina afgudaprester utröna den lyckliga dagen för utförandet af sitt företag. Af persiska ordet Pur, som betyder lott, fick den åminnelsefest sitt namn, Purim, som Judarne sedan firade för att tacka Gud för sin räddning. Lotten kastades för den ena dagen efter den andra, för att utröna, om dagen war lyckosam, och det war en Herrans styrelse, att lotten utföll så, att saken blef så länge uppskjuten och räddningen emellerid förbereddes.
8. Och Haman sade till konung Ahasveros: Ett folk är förströdt och hafwer delat sig ibland alla folk i alla ditt rikes land, och deras lagar äro andra än alla folks, och de göra icke efter konungens lag; och konungen står icke till görandes att låta dem så blifwa.
9. Om konungen så täckes, så skrifwe, att man förgör dem; så will jag uppwäga tiotusende centner silfwer i arbetares hand till att låta inkomma uti konungens kammare.
10. Då tog konungen sin ring* af
_811.jpg&oldid=344132){kind=link}