| 804 | Haman måste ära Mardechai. | Esthers Bok. | Cap. 5, 6. |
hafwer drottningen Esther ingen låtit komma med konungen till den måltid, som hon tillredt utan mig; och är jag desslikes i morgon bjuden till henne med konungen.
13. Men med allt detta kan jag icke wara tillfreds, så länge jag ser den Juden Mardechai sitta för konungens dörr.
14. Då sade till honom hans hustru Seres och alla hans wänner: Låt uppresa en galge, femtio alnar hög, och säg i morgon konungen, att man låter hänga der Mardechai uti; så kommer du med konungen glad till måltid. Det täcktes Haman wäl, och han lät uppresa en galge.
En galges gestalt i forntiden war antingen blott en rak trädstam eller en stam med ett twärträd, således ett kors. Galgens höjd skulle beteckna brottets storlek, hwartill den gjort sig skyldig, som derpå skulle upphängas.
6. Capitel.
Konungen ängslas, befaller. Haman råder, ärar, sörjer.Uti den samma natten kunde konungen icke sofwa, och lät hemta chrönikor och historier;* och de wordo lästa för konungen. *Esth. 2: 23.
2. Då råkade man der uppå, der i skrifwet war, huru Mardechai hade gjort förwaring, att de twå konungens kamererare Bigthana och Theres, som waktade wid dörren, hade i sinnet slå uppå konung Ahasveros.* *Esth. 2: 21, [et]c.
3. Och konungen sade: Hwad hafwa wi gjort Mardechai till ära och lön derföre? Då sade konungens swenner, som honom tjente: Honom är intet skedt.
4. Och konungen sade: Ho är der i gården? Ty Haman war kommen i gården utanför konungshuset, att han skulle säga konungen om Mardechai, att han måtte hänga i galgen, som han honom tillredt hade;
5. Och konungens swenner sade till honom: Si, Haman står ute på gården. Konungen sade: Låt honom komma in.
6. Då Haman kom in, sade konungen till honom: Hwad skall man göra den man, som konungen gerna ära will? Men Haman tänkte i sitt hjerta: Hwem skulle konungen gerna wilja göra ära, utan mig?
7. Och Haman sade till konungen: Den man, som konungen gerna will ära,
8. Honom skall man hafwa fram, och kläda uppå honom konungsliga kläder, dem konungen plägar draga, och den häst, som konungen plägar uppå rida, och att man sätter en konungslig krona på hans hufwud;
9. Och man må få den klädningen och hästen uti en konungens förstes hand, att han ikläder den man, som konungen gerna ära will, och förer honom på hästen öfwer stadsgatorna, och låter ropa framför honom: Så skall man göra den, som konungen gerna ära will.
10. Konungen sade till Haman: Skynda dig, och tag klädningen och hästen, såsom du sagt hafwer, och gör alltså med den Juden Mardechai, som för konungens dörr sitter; och låt intet fattas af allt, det du sagt hafwer.
11. Så tog Haman klädningen och hästen, och klädde på Mardechai, och förde honom på stadsgatan, och ropade framför honom: Så skall man göra den man, som konungen gerna ära will.
12. Och Mardechai kom igen in för konungens dörr; men Haman skyndade sig hem, och sörjde med skyldt hufwud;
13. Och förtäljde sin hustru Seres, och alla sina wänner allt, det honom händt hade. Då sade till honom hans wise och hans hustru Seres: Är Mardechai af Juda säd, för hwilken du hafwer begynt att falla, så hafwer du ingen makt med honom, utan du måste falla för honom.
Med de wisa menas de spåmän och tecknatydare, som Haman hade i sin tjenst, likasom konungen och de förnäma i landet. Det war nu sannolikt redan bekant, att Esther war en Judinna.
14. Wid de ännu med honom talade, kommo konungens kamererare dertill och hastade på Haman till att komma till måltiden, som Esther tillredt hade.
_814.jpg&oldid=344141){kind=link}