Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
12
Han bidar eder, som liknöjdt skåden
En annans fall, blott J sjelfve stån!
Som tro och fädernesland förråden,
Och med det heliga drifven hån!
Som lagar vriden,
Och hjertan villen,
Och oskuldsfriden
På lek förspillen!
Och ve blir slutet på hån och lek,
Då hämdens vålnad sig reser blek.
Han bidar eder, J lögnens andar!
Då tungan låder vid eder gom.
Åt redligheten sitt gift hon blandar,
Och äran faller för hennes dom —
Men mot min glafven
J intet kunnen:
Jag spärrar grafven
Och smädemunnen,
Som nästa gång, se’n han målet mist,
För Den skall svara, som dömmer sist!
