Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
I bon och byggen, som sparfvar bygga
Sitt bo i sommarens gröna lund.
De sjöngo glada, de sutto trygga
I trädens löfviga skygd, en stund:
Men fåglanästen
Ej profvet höllo,
När deras fästen
För stormen föllo —
Och tyst blef sången, och sjöngs ej om,
Och glädjen, gången, ej återkom.
