Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
så oäfven. Tack för ditt goda råd, jag har nu ett hufvudbry mindre, farväl!
Författaren fortsatte sin vandring och mumlade för sig sjelf:
Hvar fogel undfått har sin egen tunga,
Att klyfva näbb med i naturens sal.
Men det är icke lärkor blott som sjunga,
Och trast och siskor, i den lugna dal.
Nej! öfver stormig våg, med hvita vingen däfven
Af hafvets skum — fiskmåsar sjunga äfven.
