Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
32
Konung Midas.
Pan, den gamle herde-guden,
Herde-pipan tog en gång,
Spelade och blef vid ljuden
Hänförd af sin egen sång.
Fattad utaf skalde-yran,
På en sång-duell till slut
Guden med den gyllne lyran
Bjöd den oförvägne ut.
Vexelvis man striden förde.
Pan var viss om sångens lön.
Men Apollo lyran rörde,
Och dess klang var gudaskön.
Menniskor och gudar dömde
Priset åt Apollos ton. —
Midas ensam Pan berömde
Högljudt, emot all reson.
Att få stryk, var Midas nära,
Så befängdt stod han till boks.
Pan berömmet i all ära,
Pipan tog och sprang till skogs;
