Från Wikisource, det fria biblioteket.
47
Och på jorden, fast bekymret trycker,
Vägen ej så villsam mer jag tycker.
Himlen syns mig öfver jordens däld,
Som en karta, till vår ledning ställd.
Lysen mig då, himlabarn! på vägen
Till min faders gudaborg, belägen
Bortom solen, dit min ande trår,
Till Olympens evigt gröna vår!