Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
95
Och bäst som man tror sig ha vägen för-ut,
Så blåser man ner emot krögarens knut.
I hörnet man får en ohyggelig by;
Fruntimmernas kjortlar de lyftas i sky.
Förargligt det är, ty det händer så snart,
Att hufvudet höljs, men allt annat blir bart.
Så kommer man ändtligen hem under tak,
Rätt glad, att man ej blåst i Östersjöns vak.
