föll, eller hvilka slitningar inom det latinska förbundet föregingo denna händelse. Men att vid den tid, då Tullus skall hafva regerat, Rom vunnit en tillväxt, är icke osannolikt, och det kan väl låta tänka sig, att nu den tredje stammen (Luceres) tillkommit samt att denna varit af latinskt ursprung. Ytterligare utvidgas staten genom Ancus Marcius, som med densamma införlifvar en nv beståndsdel. Granskar man närmare Tulli och Anci personer, så visa de sig hafva mycken likhet med Romulus och Numa, hvilkas verksamhet de i större eller mindre mån fortsätta. Sådana drag af återupptagning eller sammanblandning af sakförhållanden äro icke ovanliga i den äldsta romerska historien, hvilken ej sällan, såvidt man kan se, har skildrat samma eller ungefärligen lika händelser såsom försiggångna på olika tider, äfven om blott en tilldragelse eger historisk visshet eller sannolikhet.
Sedan vi nu antydt, huru den äldre konungatidens historia bör uppfattas, skola vi försöka att gifva en öfversigt af Roms äldsta samhällsskick, i det att vi till en bild samla de spridda drag, hvilka man finner i de gamles skrifter.
Staten har sin grund och sin förebild i familjen. Denna står under husfaderns stvrelse och ärar i honom sin herre eller beskyddare (pater). Husfadern är familjens hufvud i religiöst afseende, dess prest. Han har rätt att upptaga det nyfödda barnet eller icke, att bortgifta sina döttrar samt att sälja sina söner och sålunda utesluta dem från familjen och dess gudsdyrkan. Vidare är det han, som förfogar öfver familjens egendom och har domsrätt öfver alla dess medlemmar — till dessa höra utom hustrun söner, sonsöner med deras hustrur samt ogifta döttrar och sondöttrar — ja, han kan till och med döma dem till döden. Men huru oinskränkt rätt husfadern än lagligen eger, så är han af seden förbunden att utöfva den med måtta och till familjens eget bästa. I vigtigare fall synes han hafva tagit råd af närmaste fränder. Hustrun hade lagligen inga rättigheter gent emot sin man. Ursprungligen var det genom en religiös förrättning, hon blef förenad med mannen, i det att båda, under offer till gudarne, smakade på en af mjöl och salt beredd kaka. Härigenom blef hon införlifvad med den nya familjens gudsdyrkan och var nu i sin mans våld. Hustrun åtnjöt inom huset, hvars skyddsmoder hon var, en aktad ställning, och hon egnade sig, befriad från de egentliga hushållsbestyren, som tillhörde husfolket, åt uppsigten öfver tjensteqvinnorna, och likasom plogen var mannens prydnad och ära, så var sländan qvinnans. Sönerna stodo äfven såsom fullvuxna i beroende af fadern; de kunde visserligen med hans tillstånd ingå äktenskap och bilda egna familjer, men rätts1igen kunde en son, så länge hans fader var i lifvet, icke besitta
