bergen, särskildt emellan Capitolium och Velia samt emellan Aventinus och Palatinus. På det senare stället upprättade han en rännarbana, hvilken sedan kallades »den största» (Circus Maximus, bild 26, sid. 41). På förra stället anlades ett torg, afsedt ej blott för handel och samfärdsel i allmänhet, utan ock särskildt för rättskipning; det benämndes Forum. Tomter utdelades i närheten deraf. Konungen gjorde dessutom förberedelser till att omgifva staden med en mur af qvadersten och påbörjade ett tempel på Capitolium åt Jupiter, men hann ej mer än lägga grundmurarne dertill. Han föll nemligen offer för två, af Anci söner lejda, mördare, som, under förevändning af en rättstvist, skaffade sig tillträde till honom.
Anci söners hopp att komma i besittning af konungamakten gick ej i fullbordan. Tarquinius hade nemligen en måg af särdeles utmärkta egenskaper, Servius Tullius. Om dennes börd finnas olika uppgifter. Somliga berätta, att han var son af Ocrisia, en förnäm qvinna från Corniculum, hvilken efter sin makes död och stadens fall såsom krigsfånge kommit i Tarquinii hus och der gifvit lifvet åt en son. Andra vilja veta, att denna Ocrisia var en Corniculansk flicka, som, under sitt vistande i konungafamiljen, med husets Lar eller härdens skyddsgenius födde en son. Båda uppgifterna hafva det gemensamt, att de låta Servius från en låg ställning svinga sig upp till högsta makten. Redan tidigt visade sig tecken, som tydde på ynglingens blifvande storhet: så svntes en gång under sömnen hans hufvud omgifvet af en eldslåga. Hans stora egenskaper röjde sig också snart. Med anledning häraf tog Tarquinius honom till måg och lät honom deltaga i regeringsärendena. Man såg derför allmänt i Servius den blifvande konungen, och just detta hade eggat Anci söner till mordgerningen. Efter denna rådde Tanaquil att hälla konungens död hemlig: Servius kunde styra i den sjuke konungens namn. Så skedde, och när slutligen Tarquinii död offentliggjordes, var Servii ställning så stark, att han, utan att befara afslag, kunde begära att af folkförsamlingen blifva erkänd såsom konung.
Servius använde sin styrelse hufvudsakligen till fredliga värf. Han utvidgade staden genom att tillägga den Esquilinska och den Viminaliska kullen, och omgaf derefter de sju höjderna med en quaderstensmur. Denna synes hafva sträckt sig från norra sidan af Aventinus invid Tibern utefter denna höjd, äfvensom Caelius och Esquilinus, samt på andra sidan kring norra kanten af Quirinalis och utefter den Capitolinska höjden ned till floden. På stadens östra sida, der de tre höjderna Esquilinus, Viminalis och Quirinalis förena sig och öfvergå i öppen slätt, var muren, för åstadkommande af större
