egentliga phalangen eller kämpade vid sidan af densamma; hvartill slutligen kom manskap för att ersätta de fallne. Grunden till indelningen var jordegendomen. Det var tydligt, att beväpningen, som ej bekostades af staten, måste vara beroende af den värnepJigtiges förmögenhetsvilkor. Man har allmänneligen uppgifvit vissa summor för de olika klassernas förmögenhet, nemligen 100,000, 75,000, 50,000, 25,000 och 12,500 (11000) ass d. v. s. marker koppar. Men dessa summor äro för Servii Tulli tid alltför höga och torde endast kunna anses riktiga för en långt senare tidpunkt, då assen voro nedsatta till omkring 2⁄5 af sitt ursprungliga värde och gällde ungefärligen 71⁄2 öre. Hvad den Servianska tiden beträffar, är det påtagligt, att den egendom, som upptogs till beskattning, var den fasta eller jordegendomen. Försök hafva blifvit gjorda att i jord fastställa censusbeloppen för de olika klasserna. Somliga antaga, att det för lägsta klassen föreskrifna minimum af egendom utgjort 2 jugera (jugerum, plogland = 28,800 qv. fot eller något mer än ett halft tunnland), samt att för de öfriga 5, 10, 15, och 20 jugera varit bestämda hvilket icke synes osannolikt,
Ryttarcenturierna bildades af de tre dubbel-centurier, som förut funnos, jemte tolf nya, upprättade bland plebejerna. Huruvida redan nu någon bestämd förmögenhet fordrats för upptagande i ryttarcenturierna, är ovisst, men att förhållandet varit sådant, kan icke anses osannolikt. Det vill derjemte synas, som om ryttarne — åtminstone om man får sätta tro till den vanliga uppgiften — ej behöft inköpa och underhålla hästarne på egen bekostnad. Skyldigheten härtill ålades nemligen jordegande ogifta fruntimmer och omyndiga gossar, hvilka naturligtvis icke kunde sjelfva bestrida den värnepligt, som ålåg alla jordegare. Ryttarne hade under denna tid blott betydelse såsom krigare, men synas ha stått framför fotfolket i rang.
De medborgare, som icke voro besutna, upptogos vid skattskrifningen endast efter hufvudtalet och kallades proletarii (proletärer); emedan de blott tänktes ega betvdelse för samhället såsom barnafäder.
Ibland klasserna var den första utan all fråga den mest betydande; den kallades också företrädesvis för »klassen» och dess medlemmar för »klassen tillhörande», classici, hvaraf namnet »klassisk» uppkommit.
För behörig efterlefnad af den sålunda antagna författningen stadgades, att en skattskrifning (census) skulle hållas hvart femte år. Till denna var en hvar vid hårdt straff ålagd att inställa sig, för att lemna behöfliga uppgifter. Med census var ett reningsoffer förbundet.
Att Servii författning måste få vigtiga följder i politiskt afseende är redan antydt. Väl fortforo curierna efter dess antagande att utöfva
