voro beslägtade med begge dessa stora folkstammar, om än något närmare med den semitiska än med den indoeuropeiska. Oaktadt tiden för den asiatiska invandringen i Egypten ej kan bestämdt angifvas, har man derför likväl skäl att antaga, att invandringen från Asien skett på en tid, då de indoeuropeiska och semitiska stammarne ännu icke voro strängt åtskilda.
Enligt den i Egypten utkommande stats-kalendern utgjorde befolkningen år 1869 fem millioner, fördelade på följande sätt:
| Fellaher eller jordbrukande Araber | 3,800,000 |
| Kopter, härstammande från de gamla Egyptierna | 500,000 |
| Nomadiska Beduiner | 400,000 |
| Turkar | 50,000 |
| Européer och Syrier | 250,000 |
| Summa | 5,000,000 |
Diodoros uppger befolkningen på de gamla Pharaonernas tid till 7 millioner, hvilket ingalunda är osannolikt på en tid, då man långt omsorgsfullare än nu sörjde för kanaler, och då utförseln utan tvifvel var mycket ringa. De stora eröfringståg och de väldiga byggnadsföretag, hvarom Egyptens historia flera århundraden igenom vet att berätta, afgifva också vittnesbörd om att befolkningen måste hafva varit talrik. På Diodoros egen tid hade befolkningen sjunkit till 3 millioner, men under Ptolemäerna och ännu mer under Romarnes herravälde måste Egypten lemna en stor del af sin spanmål till Europa.
Egyptierne betraktade sig som ett från alla andra typiskt skiljaktigt folk. På sina monument afbildade de fyra olika raser, nemligen:
1. den egyptiska, med ädla regelbundna anletsdrag, kopparröd hudfärg och karakteristiskt hakskägg.
2. den semitiska, med krokig näsa, starkt markerade anletsdrag, kindskägg och gul hudfärg,
3. den libysk-europeiska eller den vid Medelhafvets södra och
norra kuster boende rasen, med ljusröd hudfärg, och
4. negerrasen, med tjocka läppar, krusigt hår och svart hudfärg.
Egyptiernes förnämsta husdjur voro: kon, åsnan, geten, fåret, hunden m. fl.; hästen tyckas de ej hafva känt i äldsta tiden; han infördes sannolikt från Asien och förekommer på egyptiska monument först vid början af det nya riket, omkring 1,600 f. Kr., men sedan mycket ofta; kamelen fins ej afbildad på något egyptiskt, hittills kändt, monument och nämnes blott sällan i texter från senare tider samt då med sitt semitiska namn. Bland vilda djur, som Egyptierne kände,
