behagade. Den största af pyramiderna är den, som Chufu lät bygga vid den nuvarande byn Gizeh; den var 480 fot hög och stenmassan, hvaraf den är byggd, är så oerhörd, att man deraf skulle kunna uppföra en sex fot hög och en fot tjock mur omkring hela Sverige. Chufu utvidgade rikets gränser mot öster. Redan länge hade Egyptierna bearbetat koppargrufvor på halfön Sinai; bland de historiska bilder, som här finnas uthuggna i klipporna, synes också konung Chufu, hvilken som segerherre håller en knäböjande fiende i håret med den ena handen, medan den andra svänger svärdet för att afhugga hans hufvud. Chufus efterträdare byggde likaledes pyramider, som kallades efter dem. Rundt omkring pyramiderna blefvo rikets mäktigaste familjer begrafna. Dessa grafvar lemna ett rikt historiskt material. De aflidnes namn, titlar, embeten och familjeförhållanden angifvas och de vigtigaste händelser skildras. Man ser, att det allaredan på den tiden fans en vidt utgrenad embetsmannaaristokrati, och att de urgamle konungar, som här hvila, voro omgifne af ett talrikt och lysande hof.
Den femte dynastien (2,830—2,612) regerade i Memphis liksom den föregående. Bland den sjette dynastiens (2,612—2,414 f. Kr.) konungar märkas särskildt Pepi I och hans två söner, som följde fadren i regeringen. Pepi I herskade förutom öfver Egypten också öfver Ethiopien och företog segerrika krigståg mot asiatiska folkslag, bland hvilka ett, vid namn Heruscha, bodde i Syrien. Under Pepi I:s tredje efterträdare, Pepi II, som blef 100 år gammal och regerade i 95 år, uppreste sig en ny ätt, den 10:de dynastien (2,506—2,321 f. Kr.), som stiftade ett oafhängigt rike i Öfra Egypten. Om den sista af den sjette dynastien, drottning Nitocris, berättar Herodotos, att hon hämnades sin broders och företrädares mord med att vid en festmåltid döda de sammansvurne, hvarefter hon beröfvade sig sjelf lifvet. Detta öfverensstämmer med Manethos uppgift, att den följande 7:de dynastien blott regerade 70 dagar, en regeringstid så kort, att den vittnar om revolutionära och våldsamma förhållanden.
Den 8:de dynastien (2,414—2,268 f. Kr.), som bestod af 16 konungar, regerade äfven i Memphis, men hade strider att utkämpa med den oafhängiga i Öfra Egypten regerande 10:de dynastien samt efter dess utslocknande med den 11:te dynastien (2,321—2,278) och slutligen med Amenemha I, af hvilken den efter ett tioårigt krig till sist besegrades. Amenemha I förenade nu hela Egypten under sin spira och grundlade den 12:te, i Thebe residerande dynastien.
Under den 12:te dynastien (2,268—2,108) tilltager Egypten i yttre makt och inre välstånd. Förut var Memphis den egyptiska civilisationens medelpunkt. Den 10:de och en del af den 11:te dynastien, som
