och mäktige, hvilka äfven, såsom af nyss anförda citat framgår, sökte att uppfylla dem eller åtminstone trodde sig göra det.
Men ehuruväl man således får antaga, att i allmänhet ett patriarkaliskt förhållande rådde mellan herskare och undersåtar, saknas dock ej heller antydningar om att desse senare understundom behandlades hårdt och godtyckligt. På Cheops-pyramiden byggde, berättar Herodotos, 100,000 man i 30 år och de aflöstes hvar tredje månad. Denna underrättelse gifver oss en föreställning om den oerhörda arbetskraft, som åtgick till de många kolossala byggnadsföretag, hvilka utfördes i det gamla Egypten. Det faderliga styrelsesättet gjorde, att Pharaonerne sparade landets barn och använde fångar till de gröfre och tyngre arbetena, något som bibeln berättar om Israeliterne, hvilka måste bygga Pithom och Ramses och för öfrigt plågades med hårdt träldomsarbete, och något hvarpå de egyptiska monumenten dessutom ofta anföra exempel; men när de gamle konungarne icke hade några främlingar att tvinga till träldomsarbete, drogo de icke i betänkande att bruka landets egna barn dertill. Herodotos skildrar, huru i synnerhet de beryktade pyramidkonungarne Cheops (Chufu) och Chephren (Schafra) ådrogo sig allmänt hat på grand af det svåra arbete, hvarmed de plågade Egyptierna. »På den tiden gick det illa till i Egypten», säger han, »tempel stängdes, och af hat ville Egyptierna icke en gång uttala desse konungars namn.»
Såsom en af de förnämsta likheterna mellan det gamla Egypten och Indien har kastinrättningen blifvit anförd, men utan tillräckliga skäl. Kastskilnaden grundar sig på födseln; man födes till kasten liksom till en bestämd menniskoart, och det är omöjligt att gå öfver i en annan kast. Man måste vidare lefva i den kast der man är född, qvarstanna vid dess sysselsättningar, seder och lefnadssätt; man kan ej blanda sig med andra kaster, ej ingå lagligt äktenskap med en person af en annan kast, och barnen ärfva föräldrarnes kast och lefnadsställning. Sådan var kastskilnaden i Indien; men i denna mening finnes kastinrättningen alls icke i Egypten. Monumenten sjelfva och i synnerhet graf- och offerstenar gifva härom den bästa upplysningen. En grafsten omtalar en person, som är byggmästare, Ptahs prest och general för Maschavascha; han var således prest, krigare och civil embetsmän. En annan sten uppräknar åtskilliga medlemmar af en och samma familj: af två bröder är den ene anförare för bågskyttarne i Ethiopien, den andre Amons öfversteprest; denne senare har flere söner, af hvilka en är Amons öfversteprest, liksom fadern, men en annan är officer samt gift med en Amons prestinna, som åter har flere bröder, hvilka bekläda andliga eller militära värdigheter. Af denna
