allmänt åsnor. Hästen finnes mycket ofta afbildad på de egyptiska monumenten, men först efter Hyksostiden; möjligen användes han ej förut i Egypten, utan infördes dit från Asien af Hyksosfolket. I äldre tider buros de förnäma i bärstolar (bild 7, sid. 33) af tjenare och åtföljdes vanligen af en med yxa och sköld beväpnad man, senare brukades äfven vagnar (bild 14). Mest färdades man dock på Nilen och kanalerna, ja under öfversvämningstiden var ingen annan samfärdsel möjlig, emedan vattnet då öfversvämmade hela landet, så att blott städerna, hvilka fordom liksom nu voro anlagda på höjder, reste sig som öar ur hafvet. Derför var också skeppsväsendet starkt utveckladt hos Egyptierna. Fartyg funnos af många olika storlekar och former: båtar, lastpråmar och större farkoster med eller utan segel, alla
|
| Egyptiskt fotfolk. |
ämnade för trafik på Nilen, samt stora skepp för resor på öppna hafvet; och bilderna på monumenten visa, huruledes skeppsbyggeriet gick framåt från pyramidkonungarnes tid, ända tills Egyptens sjelfständiga utveckling på detta område upphörde under den 19:de och 20:de dynastien. Alla skepp, såväl de med som utan segel, voro försedda med roddarbänkar och styrdes i äldre tider med åror. Bild 8 (sid. 40) visar oss ett skepp från 5:te dynastiens tid. Fem styrmän stå i aktern och styra skeppet med åror; de kommenderas af en öfverstyrman, hvilken ger akt på de signaler, som han får af en i förn stående lots. En matros sysslar med seglet, som är hissadt och drifver skeppet framåt, hvarföre de 30 roddarkarlarne på denna sidan af fartyget — förmodligen funnos lika många på den andra — lagt upp årorna och hvila.
Under de ständiga krigen utvecklades i hög grad Egyptiernas krigsväsende. De hade flera slags fotfolk (bild 15) samt på senare
