magt i Grekland, men efter hans död ramlade väldet. Vid tiden för trojanska kriget hade konungen på Kreta blott ett obetydligt antal skepp.
Vi anse för klokast att angående denna Minos’ historia ej påstå någonting, men det synes oss, som man äfven här ur mångfalden af traditioner utan svårighet kunde uppvisa ett obestridligt faktum, nemligen det, att ett stort inflytande blifvit utöfvadt af Kreterna under Greklands äldsta tider. Man kan tillägga, att detta herravälde till sjös, som uppkom före alla andra, var nästan oundvikligt. Uti Greklands historia fans det en tid, då det mest verksamma lifvet var förlagdt till öarna och kusterna af Ägäiska hafvet. Kreta, beläget i midten af denna allmänna rörelse, deltog sjelf lifligast deri. Minos’ styrelse var sålunda ett försök att ifrån denna ö, som liksom en borg beherskade Ägäiska hafvet ordna denna rörliga och våldsamma verld, undertrycka sjöröfveriet och sätta handeln i dess ställe.
Herodotos’ åsigt stämmer öfverens med denna framställning af Greklands äldsta tider, emedan han gör Jonerna till Pelasgernas afkomlingar. Denna slägtskap förklaras nemligen af hvad som redan blifvit sagdt. Pelasgerna äro de första som bebygga Grekland; Jonerna från Asien anlände sedermera dit till sjös i små skaror och utan qvinnor, hvilket gjorde att de måste äkta landets döttrar. I början plundra de, röfva eller döda; sedan bosätta de sig så småningom på de östliga kusterna, dit den äldsta tidens alla traditioner hänvisa oss, blanda sig med Pelasgerna, hvilka ursprungligen voro af samma stam, och sålunda uppkommer landets första civilisation.
De trakter i Grekland, som sågo denna utvecklas, voro i Epeiros orterna omkring templet Dodona, hvilket med sina heliga ekar och dufvor synes för Pelasgerna hafva varit hvad Delphi var för Hellenerna, det tempel och det orakel, som var föremålet för den största dyrkan; Thessalien, hvars slätter voro fruktbara redan före åkerbrukets egentliga införande, och som fick ett sådant försteg för de öfriga landskapen, att den homeriska poesien der hemtat en stor del af sina ämnen, liksom sånggudinnorna derifrån utgått; Böotien, hvarest omkring sjön Kopais den mäktiga staden Orchomenos reste sig. Attika, fastän tidigare befolkadt, har likväl ej bevarat några minnesmärken från den pelasgiska tiden, såvidt man ej skall räkna dit en del af murarne af Akropolis. Arkaderna påstodo, att Lykosura var verldens äldsta stad; ja, de påstodo också, att de sjelfva funnos till »innan ännu månen sände sina bleka strålar till jorden». Men den trakt, som i dessa uråldriga tider synes hafva spelt den mest betydande rollen, är likväl Argolis, hvarest så många spår finnas från dessa uråldriga tider,
