Perserna, hvilka ej haft tillfälle att strida. Xerxes, angelägen om att sjelf hastigt komma undan, mottog detta förslag med glädje, och så snart han uppnått Thessalien, gaf han Mardonios i uppdrag att ur krigshären utvälja de soldater, han önskade. Under det konungen genomtågade Makedonien och Thrakien, skyndade sig flottan, som brutit upp från Phaleron midt i natten, att uppnå Hellesponten. Grekerna, som derom för sent underrättades, förföljde densamma till Andros, utan att upphinna henne. Der hölls ett krigsråd. Themistokles föreslog, att man skyndsamt skulle begifva sig till Chersonesos, för att för Xerxes och hans här afskära återvägen till Asien. Evrybiades gick ut ifrån den åsigten, att Grekland, långt ifrån att hos sig qvarhålla barbarerna och bringa dem till förtviflan, snarare borde underlätta deras flykt. Themistokles gaf vika; men affärdade i hemlighet ett sändebud med underrättelse härom till Xerxes, vare sig för att hos honom tillegna sig förtjensten af detta beslut eller för att ännu mera påskynda hans flykt. Xerxes behöfde emellertid 45 dagar för att uppnå stränderna till Bosporen, betecknande sin väg genom döde, som antingen fallit för infödingarnes pilar eller dött af hunger, törst och sjukdomar. En storm hade upprifvit bryggorna; men flottan väntade honom och öfverförde honom till Abydos. Under det att konungen tog vägen mot Sardes, seglade flottan till Kyme och Samos, för att undertrycka den jäsning, som rådde i de joniska städerna.
Grekerna åter utpressade penningar af öboarne på Kykladerna till straff för, att de förrådt den gemensamma saken. De belägrade Andros. »Jag kommer till eder», sade Themistokles till dess invånare, »med två mägtiga gudomligheter, öfvertalningen och tvånget.» — »Vi hafva två andra», svarade de. »fattigdomen och oförmågan, hvilka aldrig lemna vår ö». De gjorde ett så tappert motstånd, att han måste bortsegla. Andra öar köpte sig fria genom att i hemlighet gifva Themistokles penningar. Då man återkommit till Salamis, delades bytet, och af den åt Apollo aflagda delen gjorde man en kolossal bildstod. På Korinthiska näset utdelades belöningar för tapperhet. Hvar och en af anförarne tillerkände sig sjelf den första, men de fleste röstade i andra rummet på Themistokles. Sparta, dit han någon tid derefter begaf sig, visade tillräckligt hela Greklands åsigt genom de ovanliga hedersbetygelser, som det bevisade honom. Han belönades med en olivkrans, erhöll den skönaste vagnen, som fans i staden, och blef på återresan beledsagad ända till Tegeas område utaf 300 ynglingar af de förnämsta familjerna.
