Sida:Illustrerad Verldshistoria band I 336.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
336
GREKLAND.

Det blef det likväl; ty Spartanerna, nöjde att hafva afbrutit underhandlingen, återvände till sin halfö och sysselsatte sig uteslutande med att fullborda den mur, som tillslöt ingången till densamma. Mardonios kunde sålunda utan hinder genomtåga Böotien och åter intränga i Athen. Dess invånare voro ännu qvar i Salamis. Mardonios förnyade sina förut gjorda anbud. En af senaten, som vågade föreslå öfverläggning derom, blef stenad, och Athenarne läto hans hustru och barn undergå samma öde. För att göra vanäran odödlig, liksom de förevigade äran, blef en bronspelare sedermera uppförd på Akropolis, hvilken genom en inskrift omtalade förräderiet och dess straff. Man var nästan lika förbittrad emot Sparta, Sändebud afskickades att förebrå Spartanerna deras fega uppförande. Desse voro då sysselsatte med att fira Hyakinthiafesten och lade ej någon vigt vid dessa klagomål. Aftonen före sändebudens afresa hade ännu ingen enda soldat uttågat ur staden; men då en Tegeat förestälde ephorerna, att, om Athen slöte fördrag med Perserna, skulle det finnas tusen ingångar öppna för fienden att intränga på Peloponnesos, blefvo de slutligen öfvertygade om nödvändigheten af att hålla sitt löfte och läto redan samma natt 500 hopliter bryta upp, hvar och en åtföljd af 7 heloter. Då de athenska sändebuden sedan före sin afresa infunno sig hos ephorerna för att förklara, att deras ovärdiga overksamhet utgjorde en brytning med Athen, bedyrade de senare, att krigshären redan var på väg.

Af Argiverna underrättad om denna rörelse, öfvergaf Mardonios Attika, hvarest han sköflat allt. och sökte sig på Böotiens slätter ett för sitt rytteri mer lämpligt ställe. Han uppdrog ett förskansadt läger på venstra stranden af Asopos. Den spartanska hären med Pausanias till befälhafvare öfvergick näset och upptog på sin väg alla de Greker, som förblifvit fäderneslandet trogne. Anlände till Elevsis, slöto sig Athenarne, hvilka lemnat sin flotta, till dem. Grekerna, uppgående till 110,000 man, slogo läger på kullarne vid Erythrä i närheten af Perserna, som hade 300,000 man förutom 50,000 man grekiska hjelptrupper. Flere dagar förflöto under skärmytslingar. För att draga Grekerna bort ifrån det fasta läge, hvarest de envisades att stanna qvar, lät Mardonios anfalla dem med hela sitt rytteri under Masistios’ ledning. Megarerna fingo ensamme uthärda anfallet, Efter ett tappert motstånd begärde de understöd af Pausanias. Den ytterliga faran kom alla att tveka. Olympiodoros, en Athenare, erbjöd sig att med 300 man betäcka Megarernas återtåg. Ett kraftfullt anfall bragte oordning bland fienderna; deras anförare föll, en blodig kamp uppstod kring hans kropp, hvilken förblef i Grekernas våld. »Under det att