3I herrar, huru länge skolen I, till skymf för mitt majestät, Älska en fåfänglighet, fika efter en lögn? (Selah.) 4Veten dock, att HERREN har utkorat sin trogne tjenare; HERREN skall ock höra, då jag ropar till honom?
5Bäfven och synden icke; Talen med edra hjertan på edert hviloläger och tigen. (Selah.)[1] 6Offren rättfärdighetens offer Och förtrösten så på HERREN.[2]
7Många säga: »Hvem skall låta oss se en bättre tid?» Upplyft öfver oss, Jehovah, ditt anletes ljus![3] 8Du har gifvit glädje i mitt hjerta, Mer än tiden för all deras myckna säd och must.[4]
9I frid skall jag både lägga mig och sofva; Ty du allena är HERREN. I trygghet skall du låta mig få bo.[5]
- ↑ Eph. 4:26; Ps. 16:7.
- ↑ Ps. 50:23; 51:19, 21.
- ↑ 4 Mos. 6:25 f.
- ↑ Ps. 17:14; 49:17 f.
- ↑ 3 Mos. 26:6; Ps. 3:6.
5 Psalmen.
Mot trolösa förrädare och upprorsmän.
1För sångmästaren; med flöjtspel; en psalm af David.2Lyssna till mina ord, o Jehovah; Förnim min suckan!
3Akta på rösten af mitt bönerop, min konung och min Gud; Ty till dig beder jag.[1]
4Jehovah, i morgonens timma hör min röst; I morgonens timma, då jag reder till åt dig mitt offer och spejar.[2] 5Ty ej en Gud, som har lust till ogudaktighet, är du; Ingen, som gör det ondt är, skall bo hos dig.
6Inga storskrytare må träda inför dina ögon! Du hatar alla ogerningsmän. 7Du förgör dem, som tala lögn; De blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.[3]
8Men jag skall ingå i ditt hus genom din stora nåd Och tillbedja inför din heliga tempelboning i din fruktan.[4] 9Jehovah, led mig med din rättfärdighet med afseende på mina fiender, Och gör din väg jemn för mig.[5]
10Ty intet fast ord är i deras mun; Deras innandöme är en afgrund af förderf; En öppen graf är deras strupe; Sin tunga göra de hal.[6] 11Låt dem icke blifva ostraffade, o Gud; Må de falla genom sina egna rådslag. Störta
